Vi bodde mitt inne i skogen!

Grannarna betydde mycket när det var långt till bygdgemenskapen.                                                                (668)

Kartan visar var Kasa ligger!

                                                          Kasa .

1932 den 30 april gifte sig mina föräldrar och flyttade till Kasa ett ställe mitt inne i skogen. Kasa var ett litet torp med lagård och lite åker och ängsmark hörde också till. En dålig körväg för häst och vagn gick från Lennartsfors bykärna till Mon och Ramserud, Långemyr och Dalen med en avstickare till Kasa och till Bråten kom man också på en upptrampad stig. Man kunde också gå till Björkviken och Tullstationen i Funka från Kasa på liknande stigar. Allt detta är som jag själv minns som liten parvel uppväxt i Kasa. 1933 i maj föddes jag och familjen bodde där till 1937 i okt. då vi flyttade till Smia mitt i byn. Elektriskt ljus fanns inte utan fotogenlampa och eller stearinljus var det som lyste upp tillvaron under mörka kvällar. Dricksvatten hämtades i en grävd källa inne i skogen. En liten bäck rann i utkanten av ägorna men inte stor nog för att tvätta kläder i. En vedspis i köket och en kakelugn i kammarn var värmekällan i bottenplanet och på övre våningen fanns också en kamin. Ved fanns ju gott om i skogen. Allt som skulle göras innebar  att man fick bära, traska och gå på stigarna i skogen. Handelsboden låg några kilometer bort så även andra sociala ställen man behövde besöka.

Kasa byggdes troligen av Gustav min morfars far och där bodde han med sin Johanna och barnen Adolf, Albert, Karl-Johan, Johanna och Kristin.

Adolf min morfar gifte sig med Kajsa Blad och började 1906 bygga Långemyr på sin fritid. Dom fick barnen Elin, Hedvig, Gösta, Carl, Rolf, Elsa och Birger. Sonen Rolf dog som barn. Huset blev beboligt 1907 och i okt. samma år flyttade man in. Vindsutrymmet var då inte färdigt men kök och kammare var klara. Elin och Hedvig fick sova på vinden har min mor berättat.

Elin tjänade piga och bagerska på Tingshuset i Långelanda och blev, som så många andra i det välsignade tillståndet  med, en affärsföreståndare  Erik Jansson från Sillerud 1923, tjugo år gammal, och 1924 föddes en Eva och min mormor Kajsa dog samma år, så då blev det Elin som fick flytta hem och hjälpa till med hushållet.

Tydligen blev det tid över till att träffa spelevinken Elov i Haget. Tycke uppstod och det blev så småningom giftermål och flytt till Kasa 1932.

FadesutreFaderskapsutredningendningen 2016Faderskapsutredningen	Utdrag ur födelse och dopboken, notering 19241130

1933 kom ju jag och lyckan blev fullständig. Min far Elov, var  med på båtarna som trafikerade Dalslands Kanal, och han gick den långa vägen från hoppilandkalle, maskinist till skeppare på bogserbåten Näs och senare Inger.

Närmaste grannar var Ferdinand och Beda i Bråten och deras barn Ebba, Viola, Mina, Erik, Olof och Karl som Beda hade med sig i boet.

I Långemyr skaffade sig Adolf hushållerskan Berta som fick sköta om honom och Birger. De övriga barnen var utflugna, gifte sig och skaffade egna barn. Hedvig flyttade till Göteborg och sedan till Amerikat. 

De övriga grannarna bodde i Dalen, Björkviken och Funka men dom har jag glömt namnen på.  Jag vet att min syster Eva hade jämnåriga lekkamrater därifrån. 

Långemyrsfamiljen. Min mor och hennes syskon.	Hagetfamiljens barn. Min far med syskon och halvsyskon

Kasa  1936. Mina föräldrar, min syster och jag själv	Detta är KASA 1937-38. Släkten samlad Knut, Birger, Alf, Vendela, Kristin, Hanna, Linea, Elov, Elin, Rut Sven-Albert, Wilhelm, Andren, Adolf, Sven, Bertil, Bertil o Bror

Hela familjen Nilssons på besök hos morfar i Långemyr: t.h hushållerskan Berta Min Morfar blev änkeman tidigt för min mormor dog i tidig ålder.	Här är en bild på Kasa dit mina föräldrar flyttade när dom gifte sig! På bilden: Gustav, Hanna, Linea o Vendela. Själv flyttade jag dit som nyfödd och bodde där tills 1937 på hösten. Byggherren var Gustav Nilsson.
	De hus som var bebodda i närheten var alltså. Kasa, Bråten, Dalen, Långemyr, Björkviken och Funka som var tullstationen  mot NORGE.  Av Kasa finns det inget kvar idag, men man kan se lite av grundstenarna. Ett minne har jag i vilket fall. 1970 gick jag en morgonpromenad till Kasa och då hittade jag ugnsluckan och ena gaveln till köksspisen som jag släpade hem. De sitter nu som sotlucka och gavel på vedlåren vid öppna spisen i Kringelbo.   Känns bra att veta att min mamma öppnat luckan och tagit ut nygräddat bröd som jag fick som 2-åring för snart 70 år sedan.
Grannarna i Bråten och Dalen

Åter till hemsidan Åter till Lennartsforsidan UPPDATERAD 2017-05-03 22:31 BX

BEN-SON CONSULTING  Björboholm Sweden   E-MAIL bxn@telia.com      2017