Göranssons:

EN VARVSSLÄKT FRÅN 1867 TILL 1980-TALET

Av Lars Göransson

Ur "Varv" 1999 sidan 4 - 9

 

 

Berättelsen kan starta på 1850-talet i Bro socken på Stångenäset. Här bodde på gårdarna Häller och Ingalsröd en familj bestående av föräldrar och åtta barn, fyra pojkar, Johannes Mauritz, Carl Adolf Ferdinand, Victor och Axel samt fyra flickor. Familjen hade bestått av ytterligare två pojkar, som dött i späd ålder. Gårdarna hade tillhört släkten i flera generationer, men olyckliga omständigheter gjorde att man fick lämna allt 1865 och familjen splittrades successivt. Samtliga barn hamnade så småningom i Göteborg, och här skall pojkarnas öden beskrivas.

År 1867 fastställde K. M:t Länsstyrelsens i Göteborg beslut att Alexander Keiller inte fick utvidga Göteborgs Mek. Werkstad vid Skeppsbron på det sätt som han tänkt sig. Varvsverksamheten flyttades därför till andra sidan älven, och redan året därpå, 1868, hade man kommit så långt att den första ångaren kunde byggas där.

Johannes Mauritz Göransson var äldst (f 1845) av de fyra bröderna från Bro socken och flyttade redan 1867 med sin bror Carl Adolf Ferdinand till Göteborg och bosatte sig på Gubbero, som låg i Sannegården. Han fick anställning som plåtslagare på det keillerska varvet, som samma år hade etablerat sig på Hisingssidan. Han arbetade där till 1877, då han flyttade till Stockholm och arbetade som plåtslagare på Bergsunds Mekaniska Verkstad på Söder. Företaget ägde ytterligare ett varv, Finnboda Varf. Han avslutade sina dagar som plåtslagare på Helsingborgs Varv år 1894.

Brodern Carl Adolf Ferdinand Göransson (f 1848) flyttade också till Göteborg 1867 och bosatte sig på Slätten, som låg på Lindholmen. Han fick också anställning på det nya varvet på Hisingssidan som plåtslagare. Han gifte sig med en flicka som kom från Bro socken och som några år tidigare (1859) hade flyttat till Lindholmen. Var det av den anledningen som Carl hamnade just där? På varvet kallades han "Kalle Göran", och han arbetade på Göteborgs Mek. Werkstad fram till sin död 1910.

Då hade hans båda söner arbetat i många år i plåtslageriet.

Carl fick Patriotiska Sällskapets medalj av Keiller för lång och trogen tjänst. Medaljen med tillhörande brev från Keillers finns idag hos Viktor Göranssons dotter Elsa.

Carl Göransson, med medaljen som han fick av Keiller i plåtslageriet på GV     Gustav Göransson, verkmästare

Den tredje brodern hette Victor Göransson (f 1862) och kom till Göteborg och Lindholmen år 1876. Han fick anställning som filare på Göteborgs Mek. Werkstad. Hur länge han var anställd på varvet kan jag inte säga, men när han dog 1897 var han ångslupsbefälhavare i Göteborgs hamn. Han hade två pojkar: äldste sonen hade sedermera herrekiperingsaffär i Eslöv och den andre råkade ut för en sprängolycka i Dalsjöfors och blev blind.

Den fjärde brodern hette Axel Göransson (f 1862) och kom till Göteborg och Lindholmen är 1879. Han började som filare på Keiller-varvet, men hur länge han var anställd där vet jag inte. År 1897 tog han anställning hos Belgiska staten och var maskinist och kapten på flodångare som trafikerade Kongofloden fram till sin död 1907. Han ligger begravd i Leopoldville. Han var gift men hade inga barn.

Vi återvänder nu till Carl Adolf Ferdinand Göransson och hans hustru Augusta Charlotta Andersson. De bosatte sig på Slätten 1:a roten nr 21 och senare i 1:a roten nr 5. Tre barn växte upp i familjen, två pojkar och en flicka, Gustaf Adolf, Anna Charlotta och Viktor Alexander.

Gustaf Göransson ( f 1874) började i unga år som plåtslagare på Göteborgs Mek. Werkstad och slutade sitt yrkesverksamma liv som verkmästare i plåtslageriet på Götaverken, som det då hette sedan 1917.I början av 1900-talet var han en tid anställd på Karlstads varv, men hämtades tillbaka av Hugo Hammar, enligt brev daterat 9 juli 1912. Under många år ansvarade han för uppsättning och montering av många järnvägsbroar runt om i Sverige. Dessa broar förtillverkades i broverkstaden på Götaverken. På 1930-talet praktiserade han på Wulkan-varvet i Hamburg. Där uppmärksammade han en effektiv spantbockningsmaskin, som han i hemlighet mätte upp del för del - ett par mått varje dag. Efter dessa uppmätningar tillverkade Götaverken sedan en egen maskin., vilket bidrog till ökad kapacitet.Efter sin pensionering anlitades han som inspektör bl.a. på Lödöse varv. Han dog 1946.

Gustaf var gift två gånger. Med sin första fru, Helena Westman, hade han tre barn, två pojkar och en flicka, Axel Adolf (f 1902) och Helge Gustav (f 1904) och Anne Elisabeth (f1906). Hans första fru dog 1908. Samtliga barn kom att få sitt levebröd från Götaverken. I sitt andra gifte blev han svåger med Harald Hansson, som var chefsinspektör på Svenska Lloyd.

Helena Westman hade två bröder, Johannes och Harald Westman, som var förman och verkmästare i plåtslagerierna på de två andra varven i Göteborg. Johannes hade bl.a. en son, Henning Westman, som var driftsingenjör på Uddevallavarvet.

Axel Göransson kom som 14-åring till Götaverken och var där hela sitt liv fram till sin död 1959 och arbetade som förman i plåtslageriet. En tid ansvarade han för tillverkning och uppsättning av stora oljecisterner runt om i södra Sverige. Uppsättningen tillgick så att man började nerifrån och byggde uppåt och till sist svetsade man taket. Detta arbetssätt var vedertaget och fordrade mycket ställningar och arbete på höga höjder. Han funderade på om man inte kunde göra tvärtom och börja med tanktaket på marken och sedan fylla på med plåt underifrån. På så sätt arbetade man hela tiden i markplanet och utan höga ställningar, men man måste ha kraftiga domkrafter. Detta måste testas! Problemet var att när man väl börjat kunde man inte ändra sig. Men experimentet lyckades, dock med minsta möjliga marginal eftersom de tillgängliga domkrafterna var alltför svaga. Tekniken hade kommit för att stanna och tillämpades sedan i fortsättning.

Axel har en son, Rune Göransson, som efter skolan började på Götaverkens Industriskola och sedan arbetade några år på Göteborgsvarvet och Arendalsvarvet.

Viktor Göransson, sjösatte 350   fartyg.               Helge Göransson, en av Strandöns "skapare"

 

Helge Göransson började som 15-åring på Götaverkens skrovritkontor och var väl under den första tiden s.k. springpojke, innan han fick börja rita fartyg. Många år gick han kvällskurser på Slöjdföreningens skola och ritade även många mindre fartyg för professor Rosengren på Chalmers.

Med tiden blev han ansvarig för inrednings- och utrustningsavdelningen på skrovritkontoret och var med om att inreda och utrusta fartyg som "Saga" och "Stockholm". Götaverken och Svenska Amerika Linien visade sin uppskattning av hans arbete genom att inbjuda honom att få följa med på "Stockholms " jungfruresa till New York i februari 1948.

Han fick erbjudande om att börja på varvskontoret som reparationsingenjör, och detta arbete hade han sedan till sin pensionering 1969. Även i det arbetet fick han syssla med de stora passagerarfartygen från Svenska Amerika Linien och fick tillfälle att göra många resor med fartygen på deras kryssningsresor, för att förbereda kommande ändringsarbeten och ombyggnader vid varvet. Efter sin pensionering arbetade han några år på Broströms som konsult, återigen med passagerarfartygen.

I slutet av 1930-talet fick han tillsammans med en annan tjänsteman, Bror Andersson-Alvdén, uppdrag att utarbeta ett förslag till hur de pengar som tjänstemännen fått av direktör Ernst August Hedén på hans 60-årsdag skulle användas. Resultatet blev att Strandön inköptes som semesterö för Götaverkens tjänstemän. Det var ett kontroversiellt köp, med tanke på avstånd och kommunikationer, men ön blev med tiden en mycket uppskattad semsteranläggning.

Helge Göranssons stora engagemang i Strandön gav skämtsamt upphovet till förslaget att döpa om ön till Helgeandsholmen. Mer om Strandön finns att läsa i Lars Härnemans minnesskrift från 1988. På ett fotografi från invigningen av Strandön 1938 där Ernst A. Hedén hissar flaggan står bakom honom en liten grabb som är undertecknad.

År 1944 köpte Helge Göransson en tomt i Arendal och byggde sig en sommarstuga. Den låg där rondellen framför huvudporten idag är belägen. Genom berättelser från befolkningen därute fick vi reda på att i början av 1800-talet hade där bott en man som kallades för "Far i Gapet" (efter Gapekilen, som gick in där). Vad Helge Göransson inte hann få veta innan han avled 1991 var att denne "Far i Gapet" var en släkting till honom i rakt nedstigande led på hans mammas sida, hans mormors farfar. Denna släkt har vi nu kunnat följa till mitten av 1600-talet ute i Arendal, och vid den tiden ägde de just de områden där Arendalsvarvet byggdes. Man kan säga att Helge verkligen hade sin rötter i Götaverken.

Helge Göransson har en son, Lars Göransson, som skriver denna artikel. Även jag har arbetat på Götaverken. Första jobbet var under julen 1944 som springpojke hos Lind på Arkivet, med en lön på 34 kr i veckan. Arbetet kunde bl.a. bestå i att köpa ut ransonen på Magasinsgatan för någon på kontoret. Tänk er dagens 11-åring komma in på Systemet och inhandla två 75-or; en omöjlighet nu, men då gick det bra Efter flera års feriearbeten i maskinverkstaden, i reparationsverkstaden och på mallvinden började jag min fasta anställning på skrovritkontorets klassavdelning och var med om att rita de första fartygen till Arendalsvarvet. Efter några år på Arendals skrovritkontor slutade jag där och började på Marinkonstruktioner. Efter sex år återvände jag till Göteborgsvarvet och var kvar där till 1975.

Annie Göransson, som var dotter till Gustaf, hade också anknytning till Götaverken. Hennes man, Verner Andreasson, arbetade hela sitt yrkesliv i Götaverkens träverkstad och de sista åren på Arendalsvarvet. Han pensionerades 1970 och dog 1986.

Systern till Gustaf var Anna Göransson (f 1880). Hon var gift med fartygsmaskinisten Karl Jacobsson och de hade en dotter Greta. Greta var gift med Henry Danielsson, som hela sitt yrkesliv arbetade på Götaverken, den sista tiden före pensioneringen 1972 på Arendalsvarvet

Han dog 1955

Brodern till Gustaf var Viktor Göransson (f 1882). Han började som 12-åring på Götaverken som "nagelapa", och arbetade där till sin pensionering 1947. Han hade då under många år varit verkmästare i plåtslageriet och var känd som en krävande arbetsledare, som också ställde höga krav på sig själv och sitt kunnande. Viktor ansvarade för sjösättningar av 350 fartyg, en svårslaget rekord. Han fick Vasaorden två gånger. Också han hade sommarstuga på Arendal, även den nu skattad åt förgängelsen. Det finns säkerligen andra än jag som bättre kan skriva hans levnadshistoria på Götaverken.

Efter sin pensionering anlitades Viktor Göransson av Sten A. Olsson som inspektör för fartygsbygget "Dan" på Falkenbergs Varv. Resorna till Falkenberg gjordes tillsamman med Sten A. Olsson i hans bil. Viktor dog plötsligt 1955 vid bordet efter en middag. Han hann tacka sin fru för den goda maten, och så var han borta.

Viktor har två döttrar, Karin och Elsa. Karin gifte sig med Göte Gustafsson, som arbetade på Götaverkens mallvind och sin sista yrkestid på Arendalsvarvet. Han pensionerades 1966 och avled 1985.

Detta är en sammanfattning av en hel släkts arbetsinsats på Götaverken, från det att varvet flyttade över till Hisingssidan 1867 och nästan fram till att varvsindustrin i Göteborg gick i graven på 1980-talet.

           LARS GÖRANSSON


E-post
YOUR E-MAIL ADDRESS

(Important! Must be your correct address. Because it´s the only way for us to answer your mail)

Meddelande message

PUSH BUTTON TO SEND

http://www.seatime.se/index.htm

Varvshistoriska Föreningen i Göteborg Eva Benjaminson / Bror Nilsson
Copyright © 1995 [BEN-SON CONSULTING]. All rights reserved.
Revised: October 07, 2007 .