På bilden här sitter götaverkaren Åke Jacobsson och arbetar med vad som var en av de första datorerna i Göteborg. Året är 1960 och platsen det ADB-institut som fanns på Chalmers. Åke Jacobsson var en ung civilingenjör som först på Götaverken, sedan på Stiftelsen för Skeppsbyggnadsteknisk forskning, arbetade med svängningsberäkningar för fartygsmaskinerier. (Det gällde bl.a. att finna vid vilka varvtal det kunde uppstå farliga torsionssvängningar på propelleraxeln).

I Stockholm fanns en maskin som hette Besk, och som byggts av den statliga Matematikmaskinnämnden. "Datorer" fanns inte ännu. Dessa märkliga maskiner fick först det fantasieggande namnet elektronhjärnor, och sedan det sakligare matematikmaskiner. Maskinen på Chalmers var också svenskbyggd och hette Wegematic, efter finansmannen Axel Wenner-Gren, som inte bara stod bakom tillverkningen utan också donerat den.

Åke Jacobsson insåg att maskinen på Chalmers skulle vara till stor hjälp i beräkningsarbetet. På en knapp timma kunde man utföra beräkningar som för hand skulle ha tagit kanske 20 timmar. Dct var ju ett enormt framsteg - men när man idag frågar Åke Jacobsson om hur Wegematicen förhåller sig till en vanlig, nutida PC säger han: "Den hade väl ungefär samma kapacitet som en hygglig miniräknare nu har. Med den skillnaden att den ju gick att programmera."

Programmeringen skedde med hålremsa och det är remsläsaren som syns till vänster på bilden. Det som kan se ut som stora skärmar i bakgrunden är faktiskt själva datorn - ett antal skåp fylla med elektronrör som ständigt måste bytas.

Fotografiet vid   Wegematic-maskinen publicerades i Götaverkens personaltidning "Skeppsbyggaren" 1961, till en artikel av Åke Jacobsson om databehandlingsmaskiner. Där spekulerar han också litet om framtida möjligheter:

"I vissa avseenden kan ADB-tekniken sätta sina spår även på fartygsbyggandet. Man håller nämligen på med att genom forskning söka utröna möjligheten att på matematisk väg bestämma skrovformer. Blir det möjligt kan man sätta in dess formler i en databehandlingsmaskin och denna utför sedan beräkningen av fartygets stabilitet, volym och formerna för plåtarna samt kanske även vissa spantkonstruktioner. Ytterligare ett steg mot rationalisering skulle sedan bli att installera gasskärningsmaskiner, som skulle kunna styras numeriskt med data från matematikmaskinerna. Att nå detta mål kommer emellertid att kräva åtskillig forskningsverksamhet."

Nu är det ju ganska många år sedan man faktiskt nådde det målet, och CAD och CAM är inga konstigheter längre.

När hålkortsmaskinerna, som användes främst för hantering av löner, ekonomi, lager och liknande, senare på 60-talet började ersättas av datorer kom de svenska storvarven att satsa på olika leverantörer. Götaverken installerade en UNIVAC-maskin,   Kockums satsade på SAAB och Eriksberg på IBM. Detta underlättade ju inte samarbetet på dataområdet, men 1967 bildades ändå Varvsindustrins Datacentral, VDC, med Åke Jacobsson som VD. Sedan Götaverken också valt IBM, blev det litet mera enhetligt, men Kockums fortsatte att hålla sig till SAAB. I Göteborg drev sedan VDC tre avdelningar, en hos Stiftelsen för Skeppsteknisk forskning (som var knuten till Varvsindustriföreningen), en hos Götaverken och en hos Eriksberg. De två senare lades sedan ner som separata avdelningar när VDC som helhet flyttade till Lindholmen.

VDC fick så småningom ett par delägare till, OT-rederierna och Bilspedition. OT-rederierna gick i konkurs. Bilspedition gjorde sig av med all rederi verksamhet och så försvann också storvarven ett efter ett. VDC behövdes inte längre och lades ned 1984.

Då hade det ju gått mindre än 25 år sedan fotot togs av Åke Jacobsson i färd med att pröva hur och om den nya märkliga tekniken med elektroniska beräkningsmaskiner kunde användas vid arbete med fartygskonstruktioner.

Fotografiet av Wegematic och Åke Jacobsson kommer från det arkiv med foton och film som finns på Polstjärnegatan i Göteborg. Alltihop härstammar från Eriksberg och Götaverken, med få undantag, och samlades ihop en gång på Svenska Varvs tid. Så småningom överlät Svenska Varv det hela till Göteborgs museer, som har förråd just på Polstjärnegatan .

Tyvärr var arkivet då inte helt i ordning. En del material låg uppackat och osorterat på golv och hyllor och sam­lade damm, och så förblev det under flera år. Nu har det dock blivit ordning och reda. Sedan något år arbetar fotografen Rodolfo Castex i varvsbildarkivet, som därmed är i gott skick. Arkivet innehåller naturligt nog mest negativ, men där finns också åtskilliga svartvita kopior, som för det mesta är anonyma. För att hjälpa till att bestämma vem, vilka eller vad det är som fotograferats, och när det skett, har några av Varvshistoriska en gång i veckan hjälpt till i arkivet. När de i sin tur inte har lyckats att identifiera motiven har de rådfrågat andra föreningsmedlemmar, ofta dem som deltar i föreningens mångåriga "tisdagsgrupp".

Det var på det sättet som fotot till den ovanstående artikeln dök upp och Åke Jacobsson blev igenkänd.