Det kunde hända att man blev utlånad ibland. Bror Färes kända armaturfabrik hade slutat att göra slussventiler, och Sven Salomonsson, som var konstruktören, tog grejerna med sig och flyttade till brodern Torstens gjuteri och verkstad i Strömnäsbruk. Därifrån hade de levererat ventiler till Verolme i Holland, där man hade byggt en båt utan beställning, vilket ju förekom.

En tysk ville köpa, men med fördröjning, och hans inspektörer hade mycket krångel för sig för att fördröja leveransen. De gamla vanliga slussventilerna läckte och inget blev godkänt, det var kaos! En förfrågan från Sven Salomonsson resulterade i att jag fick åka ned till Verolme för att titta på eländet och kanske hitta någon orsak.

På Verolme tog den kände f.d. eriksbergaren Roul Velduidzen emot, vilket genast överförde språket till svenska, och det var ju bra. Vi tittade runt i båten, som var en liten produkttanker, och när vi kom ner i pumprummet såg det inte bra ut! Där var bl.a. ett mer än meterlångt rör som gick horisontellt ut från en slussventil och sedan svängde upp till däck, och i den vertikala delen satt en expansionsbox, men det saknades expansionsstoppare under! Den stackars ventilen fick ta upp hela det statiska trycket och övriga krafter via den meterlånga hävstången. Att det läckte var självklart! Det fanns många sådana där olyckliga ställen och så kallade hårda punkter i installationen.

Det blev bestämt att en ventil skulle sättas upp på däck och endast anslutas i ena ändan och provtryckas så. Det blev gjort, 14 kp tryck sattes på och inspektören ställde en medarbetare att bevaka medan övriga gick till lunch.

När vi kom tillbaka efter någon timme var trycket oförändrat och ventilen fortfarande lika torr, och därmed godkänd av tysken.

Den stackars Roul måste nu erkänna att man nog sysslat enbart med stora båtar och butterflyventiler så länge att känslan för sådana här installationer gått förlorad .Det var inte ventilerna som var svaga, det var en mycket olycklig inbyggnad, och den stred dessutom på flera väsentliga ställen mot ritningen, som var klart sämre än verkligheten! Det var ett par mycket lättade Salomonsson-bröder som återvände från varvet, och det var tillfredsställande att flygresan inte gjorts förgäves. Hur den stackars Roul klarade ut sina problem vet jag inte, men man fick nog bygga om och sätta expansionsstopp och mjuka punkter här och var innan allt krångel lösts.

Sven och jag utbyter fortfarande julkort. Det var några få av killarna hos våra rederikunder och leverantörer som man fick ett sådant där personligt vänskapsförhållande till. Sven var en av dem.