Gamla varvet i Göteborg

Göran Sundström, Sjöfartsmuseets förre chef, har forskat i Göteborgs allra äldsta varvshistoria. Detta är hans uppsats om Gamla Varvet, något förkortad.

Om den äldsta skeppsbyggnadsverksamheten i Göteborg har de historiska källorna inte mycket att förtälja. Att mynningen av Göta Älv genom århundraden varit ett omstritt område är dock utom allt tvivel. Älven bildade den enda plats varifrån svenskarna kunde utföra varor och skapa kontakt med andra nationer genom att upprätta handelsvägar.

Likaledes var anläggningar för områdets försvar helt naturliga. När Älvsborgs slott och stad med skeppsgård inrättades är inte klarlagt, men att den har anor från medeltiden är dock uppenbart.

Under 1600-talets första år sker en klar förändring inom området. Karl IX anlade på Hisingen vid nuvarande Färjenäs staden Göteborg 1607. I samband med detta måste det bästa området för skeppsbyggen ha upplåtits åt holländaren Albrecht van Velden, nämligen vid Stigberget. Det var en av de få platser som hade någorlunda djup ända in till stranden.

I vad mån skeppsgården på Älvsborgs fästning användes för ren nybyggnad har jag inte funnit några säkra uppgifter om. Däremot är det fastställt att skeppen Västgöta Lejon, Jupiter, Götheborg, Göta Ark och Draken byggdes på van Veldens varv under åren 1631-39.

Efter Westfaliska freden 1648 beslöt Kungl. Majt. att Nya Älvsborgs fästning skulle uppföras på Kyrkogårdsholmen. Där fanns dock ingen plats för förtöjning av fartyg eller någon form av skeppsgård. Behovet av ett amiralitetsvarv framväxte genom de ogynnsamma förhållandena för varvsverksamhet inom Masthugget.

Den eftersökta platsen var van Veldens varv, som efter hans död hade övertagits av hans mag Gerrit Persson. Persson arrenderade marken av staden till 1644. År 1651 sålde Gerrit Persson området till fältmarskalken och guvernören Lennart Torstensson, som dock avled samma år. Torstenssons änka ställde så småningom marken till amiralitetets förfogande, tydligen utan något arrende. I en bok om Gamla Varvet beskrivs örlogsvarvets förhistoria:

"Den 16 mars 1655 löpte ett på detta varv uppslaget kofferdiskepp av stapeln. Kort därefter sträcktes kölarna och restes stammarna till örlogsskeppen Göteborg och Delfin, vilket sistnämnda fartyg - under byggnadstiden omnämnt som galliot - sjösattes den 10 oktober samma år. Göteborg lämnade stapelbädden 18 juni 1656 och i oktober samma år stapelsattes skeppet Andromeda. Dessa namngivna skepp byggdes av kronans skeppsbyggmästare Jacob Jacobsson Prunck, en holländare som gjort sin karriär på Skeppsholmen i Stockholm och i slutet av år 1654 erhållit transport till Göteborg."

Emellertid var en schism inom svenskt skeppsbyggeri under uppsegling. År 1659 betecknar ett genombrott för engelskt inflytande. Konungen antog då i sin tjänst två engelska skeppsbyggmästare. Den ene var Francis Sheldon, stamfader för en släkt vars medlemmar i fyra generationer efter honom varit verksamma som skeppsbyggmästare vid flottan. Sheldons fullmakt, som tillförsäkrade honom 1.500 daler silvermynt i årlig lön och ett hemman på Hisingen, är dagtecknad Kronborg den 19 april 1659. De stora, välseglande engelska örlogsskeppen, som var smalare och mera djupgående än de holländska, synes ha tilltalat kungen i hög grad.

När ett nytt skepp skulle byggas utföll valet mellan holländaren och engelsmannen till Sheldons favör, ty det var han som fick bygga skeppet. Kölsträckningen till skeppet "Riksäpplet" ägde rum 26 juni 1659 på van Veldens varv. Där fanns ej längre plats för mäster Jacob; de båda skeppsbyggmästarna kunde inte dra jämt.

NEDLÄGGNINGSDISKUSSION

Gamla Varvet kan räkna sin tillkomst från l december 1660. I amiralitetskollegiets registratur framgår att man sökte stöd för skeppsvarvets inrättande av magistraten i Göteborg, som dock avböjde.

Sheldon och amiralen Henrik Gersson Sjöhielm, som hade direktionen över skeppsbyggeriet i Göteborg och som var holländare, drog inte jämnt. Då Sjöhielm av hälsoskäl begärde förflyttning 1660 ersattes han snabbt av amiralen Daniel Strussflyckt. Redan 1662 diskuterade man att lägga ner skeppsbyggeriverksamheten i Göteborg, men Strussflyckt med stöd av riksamiralen och generalguvernören i Pommern, greve Karl Gustav Wrangel, lyckades dock under året 1663 att färdigställa stapelplatsen.

1664 önskade amiralitetskollegiet att Strussflyckt, Sheldon och dennes landsman Turner skulle tjänstgöra på Holmen i Stockholm. Dock fick man enligt Sheldons beskrivning bygga det första fartyget på Gamla Varvet, en galär som kölsträcktes i oktober 1664 och löpte av stapeln i april 1665.

Under en lång följd av år användes sedan Gamla Varvet för civilt skeppsbyggeri med undantag för krigsåren 1675-79.

NYA VARVET

År 1699 beslutar Karl XII att Nya Varvet skall bli flottans bas på Västkusten, alltså en ny bas längre ut i älvens lopp. Skeppsbyggeriet blev dock kvar på Gamla Varvet, och i början av 1700-talet förstärktes varvets ställning genom att amiralitetshuset uppfördes på varvets område. Successivt flyttades flera av de administrativa byggnaderna till Gamla Varvet.

Kungen hade också 1716 donerat Kungsladugårds ägor och Gamla Varvet till Göteborgs stad, med en önskan att staden skulle utrusta tre skepp till sitt försvar. Men de styrande i staden ansåg sig inte kunna uppfylla detta önskemål.

Troligen är detta en förklaring till konungens stöd till det privata kaperiet, lett av den till kommendör utnämnde Lars Gathenhjelm. År 1717 överläts på kungens befallning Gamla Varvet på Lars Gathenhjelm.

Efter Karl Xll:s död förlades åter fartyg till Göteborg och genom ett beslut av Kungl. Majt 1720 upphävdes donationen av Gamla Varvet.

INGA ÖRLOGSFARTYG

Efter det stora kriget var Sverige utblottat och ekonomin tillät ingen nybyggnad av örlogsfartyg på Gamla Varvet. Allt mer utnyttjades varvet av civila fartyg. Svenska Ostindiska Companiet, bildat 1731, var i stort behov av en hamnplats och ett varv där översyner, reparationer och utrustningar kunde ske. Companiet måste dock inför varje varvsbesök anhålla hos Kungl. Majt att få utnyttja kronovarvet.

Även andra intressenter försökte få insteg i och överta amiralitetsvarvet. I juni 1746 förvärvade handelsmannen Peter Bagge och skeppsbyggmästaren Fredrik Henrik Chapman ett markområde väster om Gamla Varvet och fick följande år kommerskollegiets privilegiebrev på varvsanläggningen Viken. Amiralitetet i Göteborg hade inte fått tillfälle att yttra sig, vilket naturligtvis ledde till stridigheter, bl.a. om gränsdragningen mellan områdena. Peter Bagge var en driftig man med många affärsintressen, bl.a. i Ostindiska Companiet. Hans idé var att slå ihop de två varven, vilket också skedde 1752, då han lyckades få ett entreprenadkontrakt på Gamla Varvet.

Utvecklingen gynnade Bagge. Hattpartiets politik var inriktad på att minska försvaret av Västkusten genom att ge ökad tyngd till flottan i Östersjön. En oväntad hjälp fick Hattarna av skeppsmasken och den av Linné beskrivna skeppsvarvsflugan, vilkas härjningar svårt angrep allt trävirke på varvet.

År 1755 ansåg man att förstörelsen var så svår att fartygen borde förflyttas. Kommissariatet i Göteborg föreslog att om Bagges varv införlivades med Gamla Varvet skulle man få en tillräcklig resurs för flottans fartyg, men Kungl. Majt. beslöt 1756 att Göteborgseskadern skulle flyttas till Karlskrona. Tio galärer behölls i Göteborg, men de sänktes inom varvsområdet för att man skulle utröna hur allvarliga skeppsmaskens härjningar var!

Efter Gustaf III:s död visade det sig att Gamla Varvet var för litet för att härbärgera flottan, särskilt som fartygs beståndet utökats betydligt. 1799 beslöts att särskilda medel fick användas för upprustning av Nya Varvet, som dittills under sin 100-åriga tillvaro inte motsvarat de förväntningar som fanns vid dess tillblivelse. Men nu överflyttades först fartygen 1803, sedan chefsämbetet, kontoren, själavården och slutligen sjukvården 1825. Gamla Varvet hade därmed helt spelat ut sin militära roll.

 

"VARVSDISTRIKTET"

Intill Gamla Varvet på Stigberget hade tomter upplåtits för folk anställda eller knutna till varvet. Området benämndes varvsdistriktet. l samband med diskussioner om varvets försäljning under 1800-talet första årtionde avskiljdes dessa tomter och erbjöds till de boende med full äganderätt.

Redan 1807 utbjöds varvet på auktion, men inget antagbart bud erhölls. På offentlig auktion 1825 avgav mäklarbolaget Tomas Karlsson och Co för dykerikommissarien Ambrosius Landgrens räkning ett anbud på 7.305 rdr bco. Kungl. Majt antog detta anbud, vilket ytterligare bekräftade att all militär verksamhet upphörde på Gamla Varvet.

Landgren hade redan tidigare förvärvat varvet Viken, dvs Bagges varv. Efter sammanslagning kallades hela området Gamla Varvet.

Landgren övertog ett varv som var anpassat efter arméns flottas behov. Det innebar bl.a. att på den nedre delen av området fanns en mängd skjul för för båtarnas inventarier, för kanonslupar, sjuk- och ammunitionsbåtar samt för sjukhus. Naturligtvis fanns också andra hus för det rena skeppsbyggeriet:

tackelkammare, materielbod, virkesskjul, snickeriverkstad, tunnbod, kolbod, smedja, ringkammare m.fl.

Varvsanläggningcn var försedd med utskjutande brobänkar. På den yttersta var mastkranen placerad. Vattendjupet var där 14 td. Mellan de båda brobänkama fanns två stapelbäddar, en liten och en stor .Vid älvstranden fanns också de nödvändiga masthamnarna.             

Landgren var en driftig man, uppfostrad inom yarvsnäringen, och han startade den första riktigt lyckade varvsverksamheten på området. År 1856 övertog sonen Adolf Fredrik Landgren varvet och ledde det till sin död 1871. Han lyckades ytterligare förstärka varvets framgång. Stor hjälp hade han av goda tekniska medhjälpare, som skeppsbyggmästaren och fartygskonstruktören N.C. Kierkegaard och skeppsbyggmästaren Johan Erik Hiibe. Kicrkcgaard engagerade sig för den nya tidens fartyg med ångdrift. Flera av hans konstruktioner blev byggda på andra varv i Göteborg.