,

Efter mötet i april 1901 upphörde aktiviteterna i klubben och kom sedan att ligga nere i nära tio år

. I slutet av 1910 kom klubben igång igen, troligen fortfarande i Aftonstjcrnans lokaler. Här skall vi genom protokollsutdrag visa lite av vad som diskuterades under denna period av klubbens historia. Om stavningen ibland är lite konstig så beror det på att citaten är ordagrant återgivna. Stavningsreformen var ju nyligen genomförd och man befann sig i en brytningstid mellan den gamla och den nya stavningen. Troligen hade de flesta medlemmarna slutat skolan innan reformen genomfördes. Då upp­draget som sekreterare cirkulerade mellan medlemmarna, visar det även hur de olika sekreterarna behärskade språket.

Första mötet i denna period, den 1/11 1910 

Till ordförande för aftonen blev Karl Andersson utsedd och till sekreterare Ernst Gustafsson. Ordförande uppläste förslag till stadgar, och tillfrågade klubben om dom skulle godkännas i sin helhet, eller om klubben skulle dis­kutera hvarge paragraf för sig, och beslutade klubben att diskutera hvarge paragraf i sender. Denna klubb kallas diskucionskluhhen Facklan och existe­rar så länge (10) medlemmar finnes som vilja uppehålla densamma. Före­målet för klubbens ändamål är att upptaga och behandla alla möjliga frågor såväl politiska som fackliga, även sådana frågar som rör samhället i sin hel­het samt att i den mån det är möjligt utbilda medlemmar till diskucionstalare mm. Warje medlem erlägger en inträdes avgift med 10 öre samt 25 öre i månadsavgift. Vid första Mötet i varje månad väljer klubben en Cerimoni-mästare som tillika är skattmästare, den avgående kan återväljas. Cerimoni mästare är skyldig att föra en förteckning över medlemmarne samt anteckna inträdes och månadsavgifter. Cerimoni mästare äger rätt att inskrifa nya medlemmar i klubben. Medlemmarna stjenstgöra som ordförande och sek­reterare i den tur och ordning de äro inskrifna i förteckningen. Wid det möte, som val sker av Cerimonimästare väljes 2 revisorer som har att granska förvaltningen och afgifva berättelse innan nytt val av Cerimonimäs­tare värktälles. Klubben avhåller l möte i veckan å dag, som vid varje möte bestämmes. Ordförande föreslog att klubben skulle utse en Cerimoni­mästare, och klubben utsåg Natanael Karlsson som åtog sig. Klubben beslu­tade att välja Revisorer, följande personer blefvo hvalda, Alfred Hedlund och Birger Andersson. Natanael Karlsson föreslog att klubben, skulle hålla möten på Tisdagar k.l 8 e.m. Gustaf Wallström väckte förslag om att vi .skulle hafva en inledare, som skulle komma fram med en diskutionfråga till nästa möte. Klubben utsåg Karl Andersson som inledare hvilket han åtog sig. Wallström väckte förslag om att den sekreteraren som har skrifvit prottokollet skall uppläsa det. Alfred Hedlund tillfrågade om sekreteraren skulle hehöfva skrifva diskutionsprotokol. klubben beslutade att han hehöf-ver skrifva förslagen. Klubben beslutade att Cerimonimästaren äger rätt att inskrifva nya medlemmar och att han skall uppropa hvilka som skola vara ordförande och sekreterare hvarge möte. Klubben beslutade att var och en medlem som begär ordet skall säga herr ordförande kamrat.

Mötet den 8/11 1910

Cerimonimästern tillsatte Ordförande samt sekreterare som blevo Ordfö­rande Hilmer Alexandersson sekreterare Ernst Gustavsson. Karl Andersson inlede diskusitjonsfrågan angående rusdrykernas skadlighet på individ å samhälet efter inledningen följde en längre diskusitjon varvid flera talare ytrade sig. Mötet beslutade att diskusitjon får utgöra svar på frågan, mot deta beslut reserverade sig K Andersson. Klubben beslutade att nästa möte skal avhålas på onsdagen den 16 för att medlemmarna skal få besöka valmö­tet på tisdagen. Berger Anderson föreslog att klubben skal inköpa ett häfte av Verdandi små skrifter som skule vara till en ledning för ordförande klubben avslog desamma. Karl Anderson förslog att mötet skal utse en av medlemmarna att avfatta en diskusitjonsfråga samt inleda densamma, frågan uptogs till hehandling och beslöts att varje medlem bör inkomma med frågor som äro lämpliga för diskusitjon.

Mötet den 16 Nov 1910

Ordförande blev Gustaf Wallström och sekreterare Gustaf Jönsson. Ordfö­rande tillfrågade om någon af de närvarande hade något diskussionsämne att framlägga för mötet, men ingen anmälde sig. Herr Hedlund passade härvid på att kritisera Herr Wallströms godkända förslag föregående möte, om att ingen särskild person skulle hvarje gång utses till inledare af någon diksusions fråga därpå följande sammanträde. Herr Hedlund menade, att konse­kvensen af ett sådant förslag redan visat sig, nämligen ,att ingen af de närva­rande hade någon fråga att framlägga, och mötet således stod utan disku­sionsämne. Herr Wallström svarade härpå, att ett mötesbeslut gifvetvis icke kan läggas förslagsställaren ensam till last, utan blir det majoriteten som får ansvaret. Efter denna lilla skärmytsling begärdes ordet af Herr Karl Andersson, som beklagade att ingen kunnat inkomma med någon fråga till diskussion för kvällen. Herr Wallström tog nu till orda och meddelade, att han kommit över ett häfte, som handlade om boyscoutrörelsen. Han fick då den iden, att denna rörelse vid tillfälle kanske passade till diskusionsämne. synnerligas! som det vore viktigt att arbetarna finge klart for sig om rörel­sen ifråga borde af dem gynnas eller bekämpas. Då nu ingen annan fråga idag förelåg till behandling tillfrågades de närvarande om boyscoutrörelsen skulle upptagas som aftonens diskusionsämne, hvilket enhälligt beslutades. Herr Wallström föredrog så inledningen genom att ur ovannämnda häfte uppläsa rörelsens utveckling och program. Herr Wallström ansåg för sin del att uppgiften med rörelsen vore, att utbilda de unga till fosterlandsälskande individer. Herr Hilmer Alexandersson ansåg att arbetarna borde bekämpa denna rörelse liksom allt annat ruttet i samhället. Herr Karl Andersson fick härefter ordet och utvecklade i ett längre anförande ett synnerligen skarpt anfall mot rörelsen. Han nämnde bland annat, att det icke var någon ny rö­relse alldenstund samma sport idkas av våra militärer. Meningen är, att få de unga in på andra tankar, uppfostra dem åt militarisman o.s.v. Arbetsklas­sen kan därför icke gå med i denna rörelse. För arbetarna hägra andra mål såsom jämlikhet och frihet. Först när dessa mål nåtts kan andra organisa­tionsformer förekomma. Visserligen talar programmet om att ingen klass-skilnad får vara, men det är tydligen, att sådan ändå kommer att finnas ,herreklassen får bestämmanderätten och arbetarklassen hålles tillbaka. Äfven är det ju klart att om arbetarna skulle deltaga i en sådan rörelse, de naturligtvis finge svälta ihjäl, då de icke hade någon arbetsförtjänst. Om man finge dis­kutera med rörelsens ledare skulle man kunna sätta dem på hufvudet, ty de kunde icke försvara sig. Herr Wallström replikerade herr Andersson angå­ende "svälta ihjäl" och alt "ställa ledarna på hufvudet". Han antog att rörel­sen endast gällde ungdomar, och att "sätta ledarna på hufvudet" kanske icke var så lätt. Herr Hilmer Alexandersson påpekade att då rörelsen understödjes av kungar och kejsare man lätt kunde förstå rörelsens mening. Till slut blir del "Lumplenare " av allesammans. Detta drastiska yttrande framkallade stor munterhet bland de närvarande. Herr Hedlund instämde med de föregå­ende talarna men ansåg, att det äfven fanns en del nyttiga saker i rörelsen, hvilka dock endast äro som en mantel för att lättare kunna få fram de dåli­ga. Rörelsen kommer att arbetarna mera skada än nytta. Sedan en del talare ytterligare understrukit i de föregåendes inlägg i frågan föreslog Herr Karl Andersson att Facklan skall tlllskrifva Verkstadsklubben med begäran om frågans upptagande på deras möte. Herr Alb Johansson föreslog att frågan skulle dragas inför afvdelningen. Herr Hedlund föreslog, som tillägg till Herr Anderssons förslag, att medlemmarna skulle upptaga frågan hvar helst det var lämpligt. Af diskusionen framgår att det är ett starkt oväder som öfergått boyscoutrörelsen och befann sig därför densamma i ganska rampo­nerat skick när proposition begärdes i ämnet. Sedan de olika förslagen framställts segrade Herr Karl Anderssons förslag. Efter det beslutet hlifvit klubbfäst uppstod en liflig princip om de olika förslagens karaktär som hufvudförslag. detta på grund af Ordförandens propositionsframställning. 

Under denna debatt växlades många beska repliker. Slutet blef en reserva­tion till protokollet från Herr Hedlunds sida mot propositionsordningen. På tillfrågan från Ordföranden, om någon hade någon ytterligare fråga för aftonen, svarade Herr Karl Andersson, att han ansåg del vara nog för idag. Han förslog samtidigt att utse en inledare för nästa möte. Herr Hilmer Alex­andersson uppmanade de närvarande om, det vore någon som hade en bra bok att taga med sig. Hwarur uppläsningar kunde ske, han skulle göra detta. Herr Hedlund tyckte för sin del bättre om diskusion än uppläsningar. Var för att en diskusionsfråga inleddes nästa gång. Herr Hedlund föreslogs som inledare nästa möte hvilket han åtog sig. Hr Hedlund uppmanade de närva­rande att agitera för att få flera medlemmar i klubben ,hvarefter Herr Karl Andersson gaf en upplysning om det antal som för närvarande är anteckna­de 17 st. Herr Alexandersson upptog en fråga att försöka få till stånd ett läsrum på Lindholmen i likhet med som finnes på andra sidan elfven. Herr Karl Andersson föreslog bordläggning af denna fråga.

Skaddeberget på Lindholmen omkring sekelskiftet. Byggnaderna på berget är tjänstebostäder för Lindholmens Mekaniska Verkstad. Längst till vänster disponentbostaden ( huset finns fortfarande kvar ). Huset i bakgrunden till höger om denna är en ekonomibyggnad innehållande dass och tvättstuga mm. Funktionen för nästa byggnad är okänd. Nästa hus till höger är värdshuset Tuppen". När värdshusrörelsen upphörde 1916 inrymdes i stället tjänstebostäder i byggnaden. Till höger om "Tuppen" varvschefens bostad. Huset med flaggstången inrymde också en bostad. Observera i förgrunden till höger kvinnan som sköljer tvätt i isvaken. På området i förgrunden byggdes senare, efter utfyllnad och bortsprängning av en del av berget, en ny stapelbädd. l samband härmed flyttades "flaggstångshuset" ett 20-tal meter högre upp på berget. ( Enligt Elmer Jönssons anteckningar).

Herr Hedlund bad Herr Alexandersson skaffa sig vidare upplysningar i denna sak och kanske redan nästa gång komma fram med den. Efter ytterligare några inlägg god­kändes bordläggningsförslaget. Herr Wallström uppläste en dikt "allt sti­ger". Herr Karl Andersson föreslog att klubben skulle försöka få litet sång och musik vid något möte, hvari Herr Hilmer Alexandersson instämde. Herr Karl Andersson föreslog tillsättande af en komité för anskaffande af musik. Herr Hedlund ansåg att cerimonimästaren skulle vara med i en sådan komi­té. Det! blef också beslutet. Till medkomiterad utsågs Herr Karl Andersson. Herr Karl Andersson uppmanade de närvarande att besöka Liberalernas valmöte på Torsdag. Herr Hedlund upplyste att när han närmare tänkt på saken var han förhindrad nästa möte komma fram med diskusionsämne och bad därför få afsäga sig samt föreslog i sitt ställe Herr Hilmer Alexanders­son som inledare. Herr Alexandersson kunde i sin mån icke åtaga sig, eme­dan han ansåg sig icke nog kvalificerad, och föreslog i stället Herr Wallström. Herr Wallström gjorde först en anmärkning på grund af Herr Hed­lunds afsägelse, och nämnde sedan, att man icke kan tala om kvalifikation, ty då kanske allesammans saknade sådan, och får således icke detta utgöra hinder att komma fram med en fråga. Han förslog sedan Karl Andersson att åtaga sig, hvilkef han gjorde.

Mötet den 22/11 1910

Ordförande Birger Andersson och sekreterare A Alexandersson. Karl Andersson föredrog frågan för diskusitjon angående nu stunda stadsfull­mäktigevalet klubben beslutade att upptaga frågan till diskusitjon. 9 talare deltog i diskusitjonen Karl Andersson uppmanade medlemmarna att gitera för arbetare och småfolkets kandidater. Varefter diskusitjone var slut. Albert Jansson föreslog mötet att upptaga frågan till diskusitjon om ett Sjukhus på denna sidan, frågan blev bordlagd.

Mötet den 7/21911

Ordförande Alfred Hedlund, sekreterare Ernst Halldin. Den vid föregående möte bordlagda frågan om ett sjukhus här på Lindholmen upptogs till diskusion. Karlsson ansåg att vi här är i stort behov av sjukhus det kunde sade han ha ganska svåra följder genom en sådan lång transport han föreslog även att vi borde utlysa ett offentligt möte för sakens vidare diskution inom samhäl­let. Högström ansåg att vi, likaväl som Majorna å övriga delar av stadens ut­kanter, voro berättigade att begära sjukhus han trodde även att vi skulle kunna få Nykterhetsvännernas hjälp i denna viktiga fråga. Hilmer Alexan­dersson uttalade som sin mening att frågan är för tidigt uppkommen i all den stund stadsplanen ej är färdig. Hedlund instämde i den av Karlsson uttalade meningen om utlysandet av ett möte men ansåg samtidigt att blir svår att realisera, hvarför han framhöll att vi bör börja i tid. Gustaf Johnsson ansåg att vi hör gå till Lundby Kommunalförening med en skrivelse i denna fråga och all dessa borde ta den om hand. Högström instämde i Johnssons uttalan­de men tillade att vi först borde utlysa det av Karlsson uttalade allmänna mötet. Johnsson ansåg fortfarande att vi ej bör ha något möte utan gå direkt till kommunalföreningen med en skrivelse, och att samtidigt uppdraga åt John Jönsson som är medlem i kommunalföreningen att göra allt hvad på honom vidkommer i denna fråga då den föredrogs värdefullt som egen mo­tion. Diskusionen var i denna fråga nu slut och Klubben beslutade i enlighet med det av Gustaf Johnsson uttalade förslaget. Johan Högström föreslog att vi borde diskutera frågan, om ett badhus här på Lindholmen frågan upptogs däri Karlsson önskade att vi borde vänta tills vi får se hvad stadsfullmäktige kommer att göra i den frågan, han trodde sig ha bekant att en av våra Leda­möter i Fullmäktige ämnar att motionera i denna fråga han ansåg även att det skulle kunna låta sig göra att bilda ett Koperativt Badhusföretag. Hilmer Alexandersson instämde i det av Karlsson omtalade Koperativa företaget. Högström däremot ville ej vara med om något Kopperativt för det skulle ej komma att bära sig utan endast medföra förluster. Johnsson ansåg att ett sådant skulle kanske bli ganska svårt att realisera, för både kontroll mm kan­ske skulle bli så stränga att det blev svårt att gå i land med föreskrivna be­stämmelser. Hedlund uttalade även som sin mening att vi bör göra allt hvad vi kan i saken till slut yrkade Högström bordläggning på frågan detta blev även klubbens beslut. Gustaf Johnsson föreslog att vi borde diskutera huru­vida det ej skulle vara utaf behov att begära få en Restauration i Keillers Park. Frågan upptogs. Däri Karlsson (fristående nykterist) ansåg att det borde finnas en sådan, men den kom nog att medföra stora kostnader. Nestor Karlsson (Nykteristerna) yrkade avslag å ansåg att vi ej bör begära någon Rusdrycksrestauration utan heller om så skulle vara, så borde det vara en Nykterhetsresturant. Johnsson (icke Nykterhetsman) var ej noga med hvad det kom att bli för en bara att det blef något. Karlsson hyste den tanken att hvad vi än kommer att göra, så blir där nog ändå en Restauration, men att vi ej för våran del bör understödja en sådan Restauration. Hilmer Alexandersson (icke Absolutist) däremot hade den uppfattningen att där inte åt­minstone i den närmaste tiden kommer att beviljas några Spriträttigheter i Parken. Diskusionen efter detta fick avgöra svar på frågan. Albert Alexandersson föreslog alt vi borde se till om vi kan göra något åt kloakledningsfrågan så att vi skulle kunna bli utaf med den osunda å dåliga lukten. Frågan upptogs för behandling och Karlsson upplyste att frågan allaredan är på tal hos vattenvärkstyrelsen så det blir nog ändring nu när vattnet har kommit hit Alexandersson ansåg att vi borde föra kritik i tidningarna över dessa missförhållande. Högström menade att vi borde göra Sundhetspolisen uppmärksam på sådana fall. Diskusionen var härmed slut och något beslut fattades ej, utan diskusionen fick afgöra svar på frågan. Nathanael Karlsson   uppmanade  medlemmarna att värka så mycke som möjligt för klubben, samt önskade att var å en kunde få en ny medlem med sig till klubben nästa möte. Alt inleda en diskusionsfråga nästa möte åtog sig Hilmer Alexandersson, som fråga uppsattes den Syndikalistiska Fackföreningsrörelsen.

Mötet den 14/2 1911

Ordförande Johan Högström, sekreterare Nestor Karlsson. Den af Hilmer Alexandersson uppsatta frågan om den Syndikalistiska Fackföreningsrörel­sen hvilken uppsättaren inledes med ett kort anförande. Varefter diskussion följde i diskussionen deltog flera talare. Rörelsen motarbetades af 4 talare då deremot den 5te gaf den syndikalistiska rörelsen ett litet medhåll i syn­nerhet vad avtalsfrågan anbelangar. När Karlsson uppmanade medlemmar­na att infinna sig på det stora mötet på torsdagskväll samt därifrån upphäm­ta några synpunkter om denna frågan, samt föreslog bordläggning till nästa möte för att närmare diskuteras. Detta blef också klubbens beslut. Hilmer Alexandersson föreslog att upptaga frågan om att starta ett läsrum här på Hisingssidan frågan upptogs och diskuterades. Som första talare fungerade Karl Andersson hvilken höll ett anförande för ett läsrums startande på plat­sen talaren gjorde ett uttalande att vi stjälfva skulle ställa oss i spetsen för ett sådant ändamål, för att gå in till Göteborgs systemet med en sådan begä­ran skulle vara lönlöst. Talaren menade på det vi kunde inköpa olika slags tidningar och tillhandahålla på läsrummet mot en liten afgift för att täcka lokalhyran. Talaren föreslog ett läsrums startande. Wallström kunde inte dela Anderssons åsikter han trodde inte att det skulle gå med ett läsrum på denna sidan med afgift på den grund att arbetarna på denna platsen i allmän­het hade sitt arbete från morgon till kväll när dom så kommer ifrån arbetet på kvällen så har de sin dagliga tidning den läser han ut kanske om han har lust går han och köper en tidning till. Talaren tyckte på samma gång att här finns inte några arbetslösa på denna sidan som vad det i allmänhet gör i stan. Hilmer instämde med Wallström i hans yttrande. Karl Andersson tyckte ej som Wallströms yttrande att ett läsrum var alldeles öfverflödigt han vidhöll sitt förut gjorda uttalande. Johan Högström instämde med Anderssons ytt­rande att det är bra om vi här på platsen kan få ett läsrum. Nät Karlsson in­stämmer med Wallström att det skulle bli för kostbart för klubben att upp­sätta ett läsrum talaren tyckte på samma gång att ungdomen på platsen var för slöa för ett sådant ändamål dom skulle aldrig komma att besöka läsrum­met på samma gång tyckte talaren att kanske Wallström tjufvläser tidning­arna. Wallström uttalade att Karlsson har i någon mån förstått talarens yttran angående kostnaderna för ett läsrum han ville på samma gång bemöta Karlsson när han säger att Wallström sjufvläser tidning men talaren ville lägga K på minnet att han köper sin tidning men erkänner att han tjufvläser Aftonbladet ibland när han kommer öfver den, för en sådan tidning köper han aldrig. Karl Andersson ville lägga in ansökan som föreståndare för läsrummet om det kommer till stånd, han ville på samma gång rekommen­dera Wallström till det samma för han är kompetent till föreståndare. A Hedlund instämde med Wallström att sätta upp läsrum för arbetare skulle bli för kostbart på ett sådant kapital en arbetare bar. Frågan gick nu in på skarpare detaljer Karl Andersson påpekade att Wallström hade fällt ett ytt­rande att han sitter häller på en krog och läser en tidning än att han går på ett läsrum. Wallström mente på när vi tog upp diskusionsklubben skulle vi diskutera allvarsamma saker och inte draga in någon som lögnare för han hade inte fällt ett sådant yttrande som A påpekade. Karl A tyckte att W gick ifrån diskusionen som låg före utan istället gick in på personligheter och diskutera dem. Karlson yrkade afslag på frågan på di grunderna att det skulle bli till nackdel för vår tidning Ny Tid. Karl A uttalade att de flesta af hans yttrande har varit mera skämt än allvar det var bara för att få diskusionen mera livlig. Sedan ett par talare till haft ordet afslöts  diskusionen och de olika förslagen framställdes. Klubben beslutade i enlighet med Karlsons afslagsyrkande.

Mötet den 21 februari 1911

Ordförande Wicktor Hansson, sekreterare Albert Johansson. Den bordlagda frågan om den Syndikalistiska rörelsen upptogs åter till behandling, men som ingen hade något nytt, utöfver det som förut diskuterats bordlades den tills vidare. Under kvällen kom ett par ungsocialister från Kvillebäckens socialistiska ungdomsklubb med anhållan om att deras klubb ville hålla möte ihop med diskusionsklubben Facklan, mötet beslutade att uppta denna fråga till behandling. Till en början var en del talare för, att vi skulle hålla möte ihop med denna klubb, men Wallström yrkade afslag, på den grund att var det någon som ville diskutera ihop med klubben så får de gå in i den. Karl Andersson tyckte, att vi inte så direkt skall afslå deras begäran, på grund af vissa skäl som Andersson relaterade, men sedan, när Wallström med flera talare sagt att vi kunde få lika mycket skada, som nytta utaf, att hålla möte ihop med denna klubb, så gick Karl Andersson med på Wallströms afslagsyrkande. Karl Andersson föreslog att vi skulle uppta frågan på nytt om star­tande af ett läsrum samtidigt föreslog Karl Andersson att vi skulle tillsätta en komite på tre personer hvilka skulle ta reda på hvem en skulle vända sig till för att få fört fram detta kraf. Karl Anderssons förslag om tillsättande af tre personer blef godkänt.

Mötet den 7 mars 1911

Ordförande N Karlsson, sekreterare Karl Andersson. Karl Andersson In­ledde till diskusion frågan om det Engelska. Amerikanska och Svenska ackordsystemet samt tillvägagångsättet vid antagande och avskedande av arbetare. Det ackordsystäm som en längre tid har varit rådande i exempelvis England yttrade talaren liknar en auktion, der framläggas ritningar på en utsedd plats arbetarna har sedan att granska dessa ritningar samt bedömma till vilket belopp i timmar eller kronor han kan utföra arbetet, då flera ar­betare på samma arbete har beräknat arbetets utförande upplemnas på kon­toret eller till vederbörande värkmästare hans beräkning, den utaf arhetarne som är minstbjudande erhåler arbetet. Denne arbetare eller s. k. bas äger rätt att utanför porten antaga så stort antal arbetare som erfodras för arbet­ets utförande, ty det är så att i England avskedas arbetare så snart det visar sig mindre tillgång till arbete alldeles på samma sätt som våra svenska ar­betsgivare går till väga med s. k. extra arbetare. Denne bas utbetalar avlö­ning till hjälparne och det överskott som uppstår räknar han sig själf till godo. Timackordsystemet är egentligen sådan det förekommer i vårt land ursprungligen Amerikanskt men har under de senare åren mer och mer börjat försvinna de amerikanska arbetsgivarna är o mer praktiska och söker vid alla möjliga tillfällen följa med sin tid och givande arbetarne tillfälle att förtjäna så hög % som deras arbetsförmåga kan frambringa utan att vid ett annat tillfälle nedbringa ackordsarbetet. Talaren ville i sammanhang härmed nämna om ett förslag som de svenska arbetsgivarne mycket tänkt på att in­föra ett förslag utarbetat av ingeniör Wallgren nämligen ett elektriskt bat­teri som skulle angiva tiden för arbetets början och slut så att inga missför­hållande skulle uppstå i fråga om ackordsarbetet. Wallström förste talare kunde icke tänka sig ett sådant systäm genomfört i vårt land, arbetarne be­talas så liten lön så det skulle icke gå för sig att i flera veckor gå utanför porten och vänta på att arbete skulle erbjudas, i England och Amerika beta­las arbetarne för utförande av samma slags arbete betydligt mera än vad som betalas i vårt land. Hvad arbetsintenciteten beträffar så ansåg talaren att den svenske arbetarens förmåga att frambringa arbete var lika stor som ut­landets arbetare det beror i ganska hög grad på ledningen hänvisade till en brochyr av herr Dan Broström hur han klandrat de arbete som utföres i vårt land inom den mekaniska industrien, men han tänkte icke på att samtidigt som han får arbetet billigare det icke besitter den hållbarhet som ett arbete utfört på ett svenskt varv. Som motsats till herr Broström nämnde talaren ingeniör Hökk vilken utalade andra meningar om den svenske arbetsintenciteten. Hedlund det är icke alls uteslutet att arhetsgivarne i vår kommer att använda sig av det Engelska systämet, man ser ju redan nu att det har börjat tillämpats nämnde om den arbetsplats der han arbetar att så snart det visar sig att det finnes arbete så intagas en stor del samt afskedas så snart detta ar­bete är utfört. Talaren kunde icke finna att det var någon fördel med auktionssystemet som tillämpning vid ackord ty den arbetare som är s. k. bas skulle erhålla en ganska stor skatt då från kontoret uppgives vad hans för­tjänst har blivit under året. Harström ansåg i likhet med Wallström all arbetarne har i vårt land lite betalt, men om arbetsgivarne vore betänkta på att införa något dyligt del då vore de olika fackorganisationerna