LUSTJAKTER FRÅN GÖTAVERKEN

Av Rune Olsson

Ur "Varv" sid. 40 - 42

Götaverken är väl inte mest känt som lustjaktsvarv men ändå har en del segel- och motorjakter under årens lopp byggts vid varvet. Det började redan under Keillers tid, närmare bestämt 1886, då verkstaden för äga­ren, James Keiller s:r, byggde CELERITERO, NB 233, enjärnjakt på 10 ton, i engelsk kutterstil, med gaffelrigg och en segelyta av 77 m². Fram till 1904 byggdes totalt 10 lustjakter i storlekar runt 10 ton, i huvudsak för Keillers goda vänner. Det sista bygget av denna typ var NB 288, NIPPON, byggd för vin- och sprithandlare C O Dahlgren, Göteborg. Båten köptes senare tillbaka av Keiller som döpte om den till FORTITER. Historien om alla dessa jakter finns i en artikel av Karl Oskarsson i "Skeppsbyggaren" nr l, 1963.

1910 byggde Göteborgs Nya Verkst. AB en racerbåt för James Keiller s:r. Det var NB 310, Le MUTUEL, en 8 m lång motorjakt på 10 ton. Den byggdes efter franska ritningar och försågs med franska motorer som Keiller själv hade anskaffat. Motorerna hade en effekt av totalt 15 hk vilket gav en fart av 10 knop.

Men även senare under detta århundrade har ett par mindre vanliga fartyg byggts vid varvet. Således byggdes år 1936 en ångdriven lustjakt, NB 508, S/S SEAGULL II, för konsul Hans von Rettig, Åbo. Båten var ursprungligen beställd av en amerikansk beställare men kontraktet över­togs strax före sjösättningen av konsul von Rettig. Skrovet hade Götaver­ken beställt hos Lindholmens Varv där sjösättningen ägde rum den 6 juni kl. 12. Dopet förättades av konsulinnan Edith von Rettig. Skrovet var lite ovilligt att gå i sjön, så ett par bogserbåtar fick hjälpa till för att få det att lossna.

Båten levererades sedan den 8 augusti. Sv. Sjöfartstidning skriver:" Ett nytt elegant fartyg med Götaverkens standert i topp stävade i lördags morse utför Göta Älv mot Älvsborgsfjorden. Solen lyste på det skinande vita skrovet och de blänkande beslagen. Det var konsul Hans von Rettigs i Åbo nya ånglustyacht Seagull II, som gjorde sin entré i saltvatten".

Fartyget som byggdes till högsta klass i Lloyds Yachtregister hade en längd av 49 m och ett deplacement av 60 ton. Farten var 12,5 knop. Maskineriet bestod av två trippelångmaskiner, vardera med en effekt av 300 hk vid 250 varv/minut. Ångpannan, som byggdes av Lindholmens Varv, hade en eldyta av 120 m² och var försedd med överhettning och forcerat drag. Fartyget hade en synnerligen förnämlig inredning och utrustning. Träinredningen var hållen i mahogny, valnöt, mörkbonad ek och sykomor samt vit lack i gångar och badrum.

S/Y SEAGULL sjösätts på Lindholmens Varv den 6 juni 1936. På bilden framgår tydligt hur traversbanor och traverser över bäddarna var arrangerade.

Den 27 maj 1939 lyftes ett ovanligt bygge i sjön på Götaverken. Det var Thorsten Kreugers yacht EDI, ett lättmetallbygge konstruerat av Knut Ljungberg. Ljungberg var chef för Hästholmsvarvet där många stora motorjakter, flera av dem konstruerade av L, byggdes. Båten hade inte som vanligt fått ett nybyggnadsnummer i 500-serien, utan byggdes på be­ställningsnummer 3010 vilket i GV:s Nummer och Litteraförteckning av 1939 låg i gruppen 3001-4000 "Flygplantillverknings konto"

Skrov- och detalj konstruktionsarbetet utfördes på Götaverken under ledning av Vilhelm Rören och Karl Gustav Gislén. Båten hade dimensionerna Löa 31,5 m, B 4,75 m och djupgående O, 93 m. Deplacementet var 35 ton. Skrovet var som nämnts byggt av lättmetall, (tyska aluminiumlegeringar). Spant och bottenstockar mm var av "Bondur". Spanten bestod av Z-profiler 50x35x35. Bordläggningen var gjord av BS-Scewasser, 4-5 mm tjock och nitad till spanten och med nitade skarvar. Förstäven och akterskenan var av sandgjuten aluminium. Hela båten, men speciellt skrovet, hade karaktären av experimentbygge.

Maskineriet bestod av tre motorer kopplade till var sin propeller. Tota­la effekten var c:a 1400 hästkrafter vid 1900 v/min. Farten var beräknad att bli 26 knop. Enligt uppgift kom man dock inte upp i beräknad fart, mittpropellern fick inte tillräckligt med vatten p g a att sidopropellrarna störde. Utrymmena ombord var bra tilltagna, allt som allt kunde 14 per­soner ligga ombord. Inredningen, som var av hög kvalitet, var utförd av snickaremästare O Hj. Wikström, Stockholm.

Skrovet byggdes i ett provisoriskt skjul som satts upp vid västra delen av T-kanalen. Byggandet av skrovet var inte problemfritt, för att kunna forma spant och plåtar måste de glödgas. Bearbetningen måste sedan ske inom ett visst antal timmar innan plåten hårdnade igen. Sjösättningen gjordes med hjälp av en pontonkran som lyfte i skrovet i T-kanalen.

Anm. vid Internetuppdatering år 2001: ( Mer om båten finns i årsskriften Varv 2000)

M/Y EDI under byggnad på planen väster om T-kanalen. I bakgrunden Maskinverkstaden och Gjuteriet samt Transformatorstationen. Till vänster bortom EDI:s förstäv syns skrotkrossen. Utefter gjuteri byggnaden, strax bortom EDI, syns upplagen för kol till gjuteriet. Hitom skrovet upplag av plåt och profiler. Foto: Eric Lindström.

Ett annat intressant Götaverksbygge är M/Y BISCAYA, som visserligen inte ursprungligen byggdes som lustjakt utan har bytt skepnad på äldre dar.