Vi e la inga kapitalister heller - jäkla bankjanne!
Det svaret fick Sven-Erik Karlsson när han första gången ville övertyga sina arbetskamrater om det nyttiga i att spara regelbundet i bank.
Tillnamnet fastnade och blev kvar - och det blev sparandet också.
Det var 1936 som Sven-Erik började i Eriksbergs Rörverkstad. En bra och trivsam arbetsplats, säger han.
När han nu hade ett fast och bra jobb förlovade han sig med Gullan 1937 och planerade förstås att gifta sig. Men till att sätta bo behövs det pengar, och därför började Sven-Erik att spara. Varje vecka satte han in en eller annan
krona på sparkonto i Göteborgs Sparbank. Där propagerade man för att det skulle bildas sparklubbar på arbetsplatserna, och det var en sådan som Sven-Erik ville få igång i Eriksbergs Rörverkstad.
Trots att några arbetskamrater var litet misstänksamma i början kom sparklubben också i gång 1938. Den fick snart god anslutning. Varje fredag efter jobbet gick Bank-Janne direkt till sparbankskontoret på Mariaplan med kamraternas
kronor.
- Vi hade talonger på 1,2 och 5 kronor. Någon gång längre fram i tiden, när ett bra ackord hade betalats ut, kunde det hända att någon kom med upp mot tusen kronor! Det lade de direkt i handen till mig. Tänk att få ett sådant förtroende
av kamraterna
- Och de på banken var väldigt bra att ha att göra med. De var måna om oss och våra kronor, säger Sven-Erik.
Sparklubben levde kvar ända till 1977. Då hade företaget, Eriksberg, sedan flera år åtagit sig att dra sparslantarna på lönen för sparklubben. Den omfattade också då flera yrkeskategorier, inte bara folket i Rörverkstaden.
Att trots knapp lön och en ekonomi som egentligen inte hade några marginaler ändå börja att spara i bank, om så bara med en krona i veckan, var förstås ett stort personligt åtagande 1938 - och inget som var vanligt. Men för många blev det avgörande.
- Det är ganska många som har kommit till mig och sagt att om de inte hade lärt sig att spara regelbundet så hade de inte haft sin bil idag, eller j sommarstuga eller vad det nu kan vara, berättar Sven-Erik.
Sång och försäkring
Många f.d. eriksbergare och götaverkare vet väl vem Bank-Janne är, men inte främst för hans sparklubbsinsats. För de flesta är han den flitige körsångaren, främst i
Eriksbergs - kören, där han också var ordförande i 44år. Och sedan den lagts ner, efter 50 år började han förstås i Götaverkenskören istället..
|
“Bank-Janne” med sina minnen från sparklubben, gris, plakett och den fina spar-skansen i mässing. |
Som mest var jag med 1 fyra manskörer och en blandad kör, berättar Sven-Erik. Min första kör var hos I.K.Vikingarna, där jag började 1951. Men sjöng gjorde jag också när jag stod och krökte rör.
Sången ledde honom också upp på Folkteaterns scen, I “En Varvsdröm”, där också fru Gullan var med - hon som var den ursprungliga orsaken till sparintresset.
Bankkontakterna kompletterade Sven-Erik 1958 medförsäkringskontakter. Han blev ombud för Folksam och sålde försäkringar till många av sina arbetskamrater. På köpet blev man litet av socialkurator, berättar han.
År 1977 tog jobbet på Eriksberg slut och Sven-Erik flyttade över till Götaverken och till P80. Även där ägnade han sig åt att jobba för sina arbetskamrater genom att vara studieledare.
Men nu, vid 85 års ålder, kanske det kan vara nog? Ånej, sången har han givetvis kvar, och dessutom:
Jag startade för en del år sedan också Varvspensionärernas BK, så nu håller jag på med bowling också!