Ur "Varv" 2000 sidan 3 - 7
SEDAN FLERA ÅR SAMLAS EN GRUPP AV FÖRENINGENS MEDLEMMAR EN GÅNG 1 VECKAN FÖR ATT PRATA OM GEMENSAMMA MINNEN FRÅN VARVEN. EN AV DEM SOM DELTAR ÄR NILS SVENSSON, F.D. VD FÖR GÖTAVERKEN. VID ETT TILLFÄLLE BLEV HAN OMBEDD ATT BERÄTTA OM SINA TIDIGA ÅR VID VARVET.
- På den tiden,. i början av 30-talet, hade Götaverken ett anställningskontor vid Lundby Hamngata, där västra porten låg. Där regerade en anställningschef som hette Gustafsson och som var mycket medveten om sin ställning och betydelse. Det var svårt då att få jobb, både för tjänstemän och för arbetare. Det växte gräs på bäddarna på många håll, t.ex. i England. Sverige klarade sig ganska hyggligt, men det var ändå svårt att få arbete och den som anställde blev då förstås litet styvare i korken. Han kunde ju vraka och välja som han ville.
- Jag hade fått besked av överingenjör Selldén att jag skulle få börja, och kom dit på förmiddagen på utsatt tid och skulle in genom porten. Klockan var väl 9-10 på förmiddagen. Men där blev jag stoppad av anställningschefen., som undrade vart jag skulle hän. "Jag skall upp till Selldén , svarade jag, "och det gäller en anställning på ritkontoret .
- Jaha, men här är det jag som är anställningschef, så det får vi titta på sade han.
- Men jag brydde mig inte om vad han sade, utan gick bara min väg. Jag visste ju hur det gick till, så jag väntade tills folk varit inne på Gothia och ätit lunch. Då blandade jag mig med dem som gick in genom porten igen
Motoreleven skurade golv och diskade
- Jag var 24 år då, 1933. Jag gick ut från Chalmers 1931, men då hade jag inte gjort rekryten, utan haft uppskov. Så nu hade jag ett halvår på mig innan jag skulle rycka in, och det verkade omöjligt att få ett jobb under tiden. Men jag kände en man som hette Ivan Pettersson, som arbetade på Götaverkens ritkontor och också var assistent på Chalmers. Genom sitt arbete hade han kontakt med rederier, och den vägen fick jag mönstra på Justus Wallers "Abadan" , som byggts på Götaverken och legat i upplag men nu skulle ut igen.
- Jag fick gå som motorelev med en hyra på 60 kr i månaden. Att vara motorelev innebar för det mesta att man fick diska och skura golv och tvätta i maskinrummet.
- Nu hade jag ju inte gått maskinlinjen på Chalmers, utan skeppsbyggarelinjen. Och det är det mest vittomfattande ämne man kan tänka sig. Det rör både formen på en båt, plåtslageri, maskineri, allt som finns på en båt. T.ex. fick jag rita en dieselmotor. Det ingick i uppgifterna.
Praktik som plåtslagare
- Men tillbaka till Götaverken. Innan jag blev anställd hade jag praktiserat i två somrar som plåtslagare. En sommar jobbade jag ihop med en som kallades Groggen och den andra med Petter i Pilskogen. Alla var rädda för honom, men vi två kom väldigt bra överens. Han fick alltid besvärliga jobb, och då började han med långa tirader av svordomar.
- En dag när vi arbetat tillsammans en tid och vi skulle lämna in i ett ackord frågade han hur mycket jag hade betalt i timmen. " 50 öre , sade jag. " 50 öre ! Varför har du inte mer ?" "Nä, jag är ju elev, och då får man inte mer . "Elev ! Det kunde ingen fan tro att du var elev , sade han.
- Det är nog det bästa betyg jag någonsin fått.
- Annars var han känd för att vara stygg mot sina hjälpare, och de andra gubbarna hade varnat mig för honom. Men allt gick bra, och det var en mycket fin tid. Det var också tiden till sjöss; man fick ju träffa många väldigt olika människor, och det är nyttigt att lära sig att komma överens med de flesta.
Svetsningen hade kommit igång
- Ja, jag fick ju alltså jobb på ritkontoret, och när jag varit där en tid blev det en liten uppgång och vi fick t.ex. beställning på "Rydboholm . Det var väl ungefär ett år som jag arbetade där på det gamla kontoret och ritade stål och fortfarande med Selldén som chef.
Så hade svetsningen börjat komma igång, och då ville man på ritkontoret ha folk som visste något om svetsning. Därför fick jag gå i svetskurser som ESAB ordnade och som var flitigt besökta.
Selldén tyckte att jag borde praktisera också, och under ett år arbetade jag därför i svetsverkstaden. Jag tror att avdelningen då var på 70 man, men det var inklusive gassvetsarna. De var i början i majoritet, men det ändrade sig ju snabbt.
- Först fick jag arbeta som hjälpare, och var då ihop med bröderna Juhlin. De var mycket väl kända och hade kanske inte det bästa rykte, men var i verkligheten mycket fina människor. Gunnar Juhlin var i arbete så länge
- Det berättades ju en del historier om Bertil. Ofta lånade han pengar av mig; jag hade ju egentligen inget att låna ut, men det rörde sig inte heller om några större summor, en tia eller så. Du får dom när jag får löning på fredag , sade han. Och det första som han fått kuvertet i handen på fredag så fick jag tillbaka min tia.
- Efter ungefär ett år i svetsverkstaden kom jag tillbaka upp till ritkontoret igen.
- Lönen på den tiden var sådan att man hade ett grundbelopp och på det fick man dyrtidstillägg. Gifta hade 25% och ungkarlar 15 %. Men året innan jag kom till ritkontoret hade man sänkt lönerna för tjänstemän, för arbetare också tror jag, med 10 %. För dagens människor kan detta ju låta orimligt, men så var det faktiskt.
- När jag började hade jag 40 kr i veckan, och när jag sedan flyttade ner till svetsverkstaden hade jag 50 kr som grundbelopp. När jag sedan flyttade tillbaka till ritkontoret trodde jag att jag skulle få ett bra pålägg. Men det jag fick vara bara 5 kr i veckan
- Då var jag 26 år och tyckte att jag borde kunna försörja mig. Ute i Tolered hade man styckat av S.A. Hedlunds gamla jaktmarker till egnahemstomter, och jag var en av de ganska många götaverkare som köpte tomt där och behövde börja att spara ihop till den. Så när jag varit ett halvår på ritkontoret gick jag ner till verkstan igen. Då tjänade jag dubbelt så mycket som svetsare i verkstan än som civilingenjör!
Last eller passagerare i "Stockholm"?
- Rätt snart efter det att jag kommit tillbaka till ritkontoret fick jag flytta över till marinavdelningen. Chef för fartyg där var Gislén och för maskin Kastberg. Där var jag kvar till dess att man tyckte att vi skulle ha en litet annan organisation i samband med att vi skulle bygga "Stockholm . Man ville ha någon på ritkontoret som greppade över hela båten, inte bara utrustning eller inredning o.s.v. och jag fick det uppdraget. Det var förresten Broströms som fordrade att det skulle finnas en sådan sammanhållande kraft, för de hade en motsvarighet på sin sida.
- Det jobbet innefattade mycket. Det gör det ju redan på en vanlig båt, men här var det ännu mer, restauranger, swimmingpool och allt möjligt, så det var ett mycket roligt arbete.
- Man hade litet problem med stabiliteten på båten, så vid ett tillfälle var jag med till LLOYD:s i London för att försöka reda ut saken.
På provtur med "Stockholm". Nils Svensson t.h. visar Götaverkenskylten för Broströms styrelseordförande Herbert Jacobsson.
Stabilitetsberäkningarna gick ut på att man skulle få mycket last. Det var Gunnar Carlsson, som då var med i Broströms styrelse, som hade menat att man skulle driva fartyget huvudsakligen med last och ha ett mindre antal passagerare. Men det visade sig att det inte gick att få tillräckligt med last med den tidtabellen, så man fick ge upp de tankarna. Därför lade man in litet ballast. Det är något som det har pratats en hel del om, men det var faktiskt det normala för passagerarfartyg på den tiden.
- "Stockholm" var på ett sätt en pionjär, för det var en av de allra första båtarna som hade stabilisatorer, av fabrikat Denny Brown. Innan vi bestämde oss för detta var jag tillsammans med en man från Broströms på besök hos tillverkarna. Vi skulle få göra en provtur med en båt som hade dessa stabilisatorer, men Clyde, där vi gjorde provturen, låg blank som en spegel. Men det gjorde inte så mycket. Med stabilisatorernas hjälp fick man mycket snabbt båten att rulla. Av det kunde man ju dra slutsatsen att om det gick att få igång rullning så skulle det också gå att häva rullning.
Numer har ju nästan alla passagerarbåtar sådana fenor.
På ritkontoret var jag i tio år, inräknat den tid jag var i verkstan. 1945 slutade Hagelin, och då blev jag chef för projektavdelningen.
UPPDATERAD 2009-12-04 13:32