Ur "Varv" 2000 sidan 21 - 23

Kranen som lyft hundratals "rysslok"

När den unga Sovjetstaten efter 1917 raskt skulle bygga upp det krigs- härjade landet till ett modernt och välfungerande samhälle tog man stora grepp. För att rusta upp kommunikationerna, framför allt järnvägarna, behövdes det mycket, nytt och modernt material. Hos en av tidens främsta tillverkare av rullande järnvägsutrustning beställdes på ett bräde 1.000 lok! Det var Nohab, Nyquist & Holm, i Trollhättan som fick den orden. Priset var till en början 230.000 kr per st.

Leveranstakten var otrolig: ett lok varannan arbetsdag! För att klara detta tog man hjälp av flera underleverantörer, av vilka några också köptes in, t.ex. Munktells i Eskilstuna.

Men till Sovjet var det svårt att leverera loken landvägen. De ryska loken hade t.ex. annan spårvidd än det svenska järnvägsnätet. Några tiotal monterades ner, kördes till finska Torneå, där de monterades ihop igen och kördes till Petrograd. Några kördes delvis nedmonterade till Landskrona, där Öresundsvarvet hjälpte till att lasta över loken till fartyg. Den slutliga lösningen blev dock att verkstaden byggde en egen kaj i Trollhättan för utlastning av loken.

BESTÄLLNING TILL GÖTAVERKEN

För lyftet från kaj till fartyg behövdes en rejäl kran, och den beställdes hos Götaverken. Där konstruerades den av en man vid namn Sven Hultin, och i juni 1922 levererades den. Med jämna mellanrum anlände "Neebing , en f.d. engelsk ångare som ryssarna köpt, till Trollhättan. Den tog elva tok med tendrar åt gången, och vanligtvis tog det mindre än två dagar att lasta. Loken vägde 50 ton, och kranen var klassad för 90 ton. För Trollhätteborna var det något av en sensation att se de stora loken sväva i luften och lastas ombord och det samlades mängder av åskådare, i varje fall i början.

Nohab för sin del köpte också in en ångare, för en annan viktig uppgift. I Reval, nuvarande Tatlin, hämtade den det guld med vilket affären betalades, och forslade det till Stockholm och olika bankvalv.

Sedan ett planerat handelsavtal mellan Sverige och Sovjet spruckit skars "ryssordern" visserligen ner till 500 tok, men Nohab, som kunde bygga 250 tok om året, skaffade kunder också från många andra länder, t.ex. 100 tok till Turkiet plus 1.500 vagnar. Den stora kranen kunde alltså fortsätta att göra tjänst

Det sista ångloket byggdes i Trollhättan 1954. och sedan följde en period med diesellok, utöver att annan tung tillverkning från verkstaden. Men nu är allt borta. I de f.d. verkstadsbyggnaderna finns ett utvecklingscentrum som heter lnnovatum, och där finns också ett filmcentrum, där en mycket stor del av svensk långfilm numer spelas in!

Men den gamla, 20 meter höga kranen står kvar, efter 78 år och hård tjänst. Enligt dess siste maskinist, Reinhold Bylund. som har skött den noga även sedan den togs ur tjänst, skulle det inte behövas mycket renovering för att den skulle kunna brukas igen. Men inte för lok- lyft förstås.

VEM HAR BYGGT MODELLEN?

Det finns ett särskilt skäl till att Varvshistoriska Föreningen började intressera sig för kranen. I något utrymt och övergivet f.d. götaverken- kontor hittades en modell av kranen och överläts till vår förening. Modellen är byggd i mässing och monterad på en rätt enkel träplatta. Att detta var "rysslokskranen" var helt klart, och skäl nog att skriva dess historia. Vår medlem, Holger Karlsson, som åtog sig att renovera modellen, behövde också få veta hur den var riggad i original och åkte därför till Trollhättan för att se efter.

Men varför och av vem som modellen har byggts vet vi inte. Är det ett sent hobbyarbete, eller är den också 78 år? Kanske någon av "Varvs" läsare kan också modellens historia. Här nedan visas unika bilder från uppmonteringen av Åkersjökranen.




Tekniska data och faktauppgifter om loken	Bilderna hämtade i INNOVATUM-arkivet och visas med deras tillstånd

	Kranen i tjänst vid NOHABs kaj 1922. Ångaren Neehing är hemmahörande i Reval.
	Om Nohab kan också berättas att verkstaden en gång även arbetade som varv. Man arrenderade en mycket gammal fartygsdocka i Trollhättan för att där reparera de kanalfartyg som man var starkt beroende av. När det inte fanns så mycket att reparera byggdes också fartyg, sammanlagt två segelfartyg, två stora pråmar och två ångare. Nohab och Götaverken har för övrigt haft andra kontakter än den om kranen. På 30-talet bildade man ett gemensamt bolag för att vid Nohab bygga det Gotha-lok som utvecklats och konstruerats vid Götaverken. Loket drevs av en gasturbin, som i sin tur drevs av avgaserna från en dieselmotor. Bara ett sådan lok kom att byggas.
Här syns loken i lastrummet och lyftarr. med det 50 ton tunga loket.	UDAB-PROJEKTET
	På 60-talet samarbetade de två företagen, tillsammans med ERIKSBERG och Kockums i UDAB, ett bolag som skulle utveckla en ny medelvarvs fartygsmotor. Vill du fördjupa dina kunskaper så leta rätt på tidningen The Motorship juninumret från 1970

UPPDATERAD 2019-12-27 14:28 BX NUMBER OF VISITORS - ANTAL BESÖK sedan senaste uppdatering

Åter till hemsidan