REPUBLIKEN RISÖN

 

 

(Källmaterialet till detta kapitel är hämtat från Gösta Ströms artikelserie  ”Risön - några historiska bilder från en ö i Mjörn”)

( Uppgifterna i övrigt saxade ur Claes-Åke Skymans utmärkta skrift  "En resa i tid o rum" som finns att köpa via Mjörns Ångbåtsförening)

 

De flesta ångbåtsturerna med S/S Herbert går som sagt till Risön, främst beroende på att den är en av de få öarna i Mjörn, som inte är i privat ägo och ej heller är bebyggd. Dessutom har den utmärkta tilläggsplatser och är en vacker och spännande ö att utforska och nu även har en fast ÅNGBÅTSBRYGGA.

 

Risön ägdes liksom grannöarna Svensholmen (L:a Risön) och Risöskär fram till 1986 av Svenska Kyrkan. Så hade det varit alltsedan 1688, varför dess historia är ganska väl dokumenterad genom protokoll, kallelser, rapporter m.m.

Under större delen av dessa nästan 300 år har ön varit utarrenderad för längre eller kortare perioder. Fram till år 1780 tycks arrendet mest ha avsett betesmark, men efter att det mesta av skogen höggs ner till famnved, skedde en röjning och uppodling av ön. I samband med detta omnämns också för första gången bebyggelse på ön. Den förste risöbon (åtminstone i historisk tid) bör då ha varit vicekorpralen Jonas Norman, som arrenderade ön för en summa av en riksdaler per år. Efter sitt avsked från Kullings Kompani år 1789 blev han två år senare änkling. Året därpå gifte han om sig med Maria Svensdotter och fick med henne en son, Andreas. Det har alltså av allt att döma fötts ett barn på Risö! Jonas Norman dog 1797. Makan och sonen lämnade snart därefter ön. Risön blev på nytt utan bebyggare och nyttjades en­dast som betes- och skogsmark.

År 1825 avverkades skogen åter och ön uppodlades. Efter svedjning såddes under en följd av år råg. Årsavkastningen från denna odling beräknas ha varit ca 13 tunnor (1 tunna var i löst mått 146,6 liter och i fast mått 164,9 liter). Trots tillstånd att uppföra en byggnad för torpare på ön, tycks detta inte ha gjorts, utan arrendatorerna hörde i fortsättningen hemma på fastlandet. Dessa bytte av varandra i rask följd, uppenbarligen på grund av problem med tillsynen och fredningen av skogen. Kyrkorådet bestämde år 1858 att arrendatorn skulle beså ön med trädfrön, vilket fick till följd att ingen ville arrendera den. Beslutet fick därför falla i glömska och Risön kom åter att bli betesmark. Sålunda utnyttjades den långt in på 1900-talet, innan stadens fäder förstod värdet av ön som friluftsområde för stadens invånare, Som sådant fungerar den ju fortfarande och har till yttermera visso förklarats som naturreservat för att skyddas som ”ett socialt reservat, avsett att brukas av så många sjöfarande som möjligt”.

Enligt flera berättelser skall ett gammalt par, Risö-Maja och hennes invalidiserade make ha bott på Risön någon gång mellan 1850 och 1880. Detta har inte kunnat styrkas via handlingar, men faktum är att det finns rester efter två bosättningar på ön!

1939 härjades Österöa av en häftig skogsbrand. Man kan fortfarande se spåren av denna på de 150-åriga tallarna på sydostsidan av ön!

Vid höststormen 1969 blåste stora delar av skogen ner. Det mesta timret togs tillvara, men fortfarande kan man se många av rotvältorna från denna naturkatastrof.

Efter att Alingsås Segelsällskap bildades för drygt 100 år sedan, blev Risön en av föreningens samlingspunkter. Ja, så populär blev ön, att ASS-arna utropade den till republik! Detta skedde 1894. På tvåårsdagen av Republiken Risöns tillkomst lät man resa ett ”schangtilt och kolossalt monument av heläkta risö­marmor”. Republikens president var tidningsmannen Albert Michelsen och en av ministrarna var tandläkaren H Walderstedt. Deras initialer finns inhuggna i det en meter höga monumentet, som fortfarande kan beskådas på öns högsta topp.

På initiativ av Gösta Ström återskapades Republiken Risön år 1984. I regeringen ingår representanter från föreningar med intresse av att bibehålla Risön som fritidsområde. De första åren bedrevs påtrycknings- och lobbyverksamhet för att påverka Alingsås kommun att förvärva Risön från Svenska Kyrkan. Detta lyckades och sedan 1986 ägs alltså Risön av kommunen. År 1997 förklarades Risön, Svensholmen och Risöskär som naturreservat. Detta innebär bl.a. att öarna nu är skyddade mot skövling av skogen och att det råder tältnings- och eldningsförbud (utom på anvisade platser). Varje år i augusti äger Republikens storstämma rum på ön med pompa och ståt. Mjörns Ångbåtsförening har från början deltagit aktivt i regeringsarbetet vars representant besitter posten som sjöpendlarhövding.