Ja så här ser han ut han Bror Duktig författaren till denna sida Mina intressen idag och hur dom utvecklats genom åren!                                         

 En trots allt glad pensionär!                                                                                                                                                                       Uppdaterad 2019-01-31 14:26

https://sv.wikipedia.org/wiki/1933     = Mitt födelseår!

Byt ut årtalet i länken om du vill kolla vad som hänt något annat år!

 
Här är jag fem år och mata våra dvärghöns som var duktiga på att värpa

Bror Nilsson, Kasa, Lennartsfors

Det är svårt att precisera sina intressen och framför allt att prioritera dom. Barndomen präglas man ju av. Teknik är ett område som funnits med sedan jag var 2-3 år och min pappa hjälpte mej att fixa ett vattenhjul i bäcken strax intill. Åren fram till jag blev 5 bodde vi i Kasa, ett torp inne i djupa skogen långt från lekkamrater och grannar och jag fick lära mej hitta på olika sätt att sysselsätta mej. Det blev blommor, småkryp, husdjuren och naturen som utforskades och min mamma fick svara på många frågor under dom åren.

 Sedan flyttade vi till Smia som låg mitt i samhället Lennartsfors och där fick jag första kontakten med stora sjön och alla båtar och naturligtvis kanalen och timmerflottningen men nu tillkom också fiskar och fåglar som intressanta men framför allt många lekkamrater. Rullande fordon var en nyhet för bilväg fanns ju inte till Kasa där vi bodde först. Båtarna inspirerade till modellbyggen med fungerande elmotor och lanternor. Bilar och bussar i kopior blev lådbilar av sockerlådor med sågade hjul som ständigt gick sönder tills man hittade ett kasserat barnvagnsunderrede för då ökade farten och driftsäkerheten betydligt. Första två åren i småskolan var jag ofta sjuk och blev inte bra förrän mandlar och polyper blev bortopererade. Vad tyckte jag var roligt då? Ja det var nog att sitta under korkeken som tjuren Ferdinand och fiska var väl också högt upp på listan. I skolan upptäckte jag att idrott var inget för mej bollsinnet var kass men löpning, orientering, skidåkning och simning var kul. Elläran och slöjd var roligaste ämnena. Svenska och litterära ämnen mindre roliga, stava rätt och skriva snyggt inte så lätt. Flickintresset började så smått och en och annan drömtjej fanns i stugorna. Barnkalas med lekar kom med på programmet. Simma under vattnet, dyka efter saker på botten och cykla lärde man sig och åka bob eller skridskor tillkom vintertid. Regniga dagar blev det jobb som konstruktör med ett antal mekanobygglådor som hette TRIX. Dom motsvarade väl mina barns legobyggsatser. Bilar, tåg och lyftkranar i de mest fantastiska former såg dagens ljus. Intresset för natur och växter och djur höll också i sig. När jag var 11-12 år kom den stora omvälvningen, vi skulle flytta till den stora staden Göteborg där min pappa fått jobb på Eriksbergs Mek. Verkstad som maskinreparatör-reparationsfilare. Det var en jobbig tid med ny skola, nya kamrater och månader som inneboende hos min morbror med tre småbarn varav en nyfödd. Fy va hemskt. Men flyttat hade vi gjort ofta för under vintrarna var det isbrytning mellan Sulfiten och kajen i Bengtsfors och då bodde vi på olika ställen varje år. Det var första kontakten med järnvägen stora svarta ånglok dessutom fanns det Folkets Hus med biograf som flitigt besöktes. Första tiden i storstaden gav många nya intryck och det fanns mycket att se som jag bara hört talas om, spårvagnen två-rum och kök t.ex. Att titta på trafiken på Gamlestadsvägen vid 16-17 tiden var verkligen en chock för en lantis. Där såg man ju hemvändande jobbare från SKF, Original-Odhners, Dress, Thuritz,  ESAB och Gamlestadens Fabriker i en aldrig sinande ström. Skolarbetet och nya kamrater som psykade mej för värmländskan, hu vad hemskt. När mina föräldrar lovade att vi skulle flytta tillbaka om jag inte trivdes efter ett halvår då blev allt bra. Vi fick också en splitter ny modern lägenhet en tvåa på Västanvindsgatan 6B på Hisingen. Men intressen skulle ju detta handla om och friluftsälskandet blev scouting i Lundby KFUM och så fick jag ett spritt språngande nytt dragspel som min pappa var med och köpte på Hagströms ett Granesso för 395:-. Livet i Finnskogarna, Kväsarevalsen och Lördagskväll hördes snart från badrummet på 6:an B. Vad kom härnäst jo studier och scoutläger utomlands där dragspelet var med bl. a i Randers inför 11000 scouter med framförandet av den förkylde musikanten. Min första cykel fick jag 1948 Rex Duplex hette den och 295:- kronor kostade den. Flickintresset tog nya former och 1950 var det dax att gå på danskurs. Björkmans Dansinstitut och två kurser som resulterade i BD-nålar för taktfast förande av den huvudet högre damen Fru Björkman. Minns väl första gången man besökte Liseberg och Rotundan där Malte Johnsons storband spelade upp till dans med sin 13-mannaorkester. Det var nog en blyg kavaljer som bjöd upp någon av alla dessa snygga och välklädda flickor. Snart var man dock varm i kläderna och kunde tuffa till sig på dansgolvet. Det blev många trevliga danskvällar genom åren. 1951 var året och mellanviktare stod högst på önskelistan. Jobb på Eriksberg i pappas fotspår och idogt sparande innebar att denna kunde inköpas i Lundby Cykelaffär. En Husqvarna 122 cc för 1195:- kronor och senare en NV 20 147 cc med Sach-motor, dubbelsadel och bakhjulsfjädring. Priset var 1995:-. Nu var man skinnknutte och gänget bestod av sex killar på mellanviktare som träffades varje dag vid korvståndet Lundby ändstation och sedan jagade tänkbara spättor men det blev också mycket mekande och trimning för att testa på Toredalsgatan sex i bredd frampå kvällskröken. En tur till Åbybergsparken på torsdagar där det var uppträdande och sedan Stensjöns kanotuthyrning med tillhörande spätta och eventuellt någon tur i busken med puss och kramstund. Nyktra var vi alltid och skötsamma tror jag också. Alla tillfällen till dans togs och det blev för det mesta 5 dagar i veckan plus en dag för bio och en för bad på gamla Renströmska (Ägget) vid Järntorget och sedan lite pytt i panna på Weises ock/eller ett besök i skivaffären för att lyssna på någon ny storbandsplatta. Dessa intressen pågick tills det var dax att rycka in i lumpen 28 april 1954. I 17 i UDDEVALLA var adressen. Krigarlivet var svårt i början när dom skulle lära oss, alla över en kam, att tvätta oss, borsta tänderna och hålla ordning på all utrustning vi fått. Men allt går, friheten var ju starkt begränsad till mellan kl. 18-22 vardagar och helgpermiss lördag och söndag om man inte hade vakt. Intresset motorer, teknik och dans var bestående och en och annan Hermodskurs blev också färdig. Lumpatiden var trots allt nyttig för man lärde sig hur det var att inte bo hemma och att jobba som ett team. Svårast var att på söndag kväll lämna Rotundan när man blivit uppbjuden av någon pudding som man gärna följt med hem istället. Krävdes bra planläggning inför kommande lördag för att detta skulle funka. Livet går vidare och nu stod bil på önskelistan. Det blev en silvergrå Fiat 1100 1955 års modell för 6950:- kronor plus accis (skatt) som kom precis lagom så att motorcykeln måste säljas för att pengarna skulle räcka (Synd vore kul att ha haft den idag). Det var en stor dag när den hämtades hos Bilimport på Södra vägen. Kung Bror körde hem den en lördag i slutet av april över Hisingsbron och livet kunde inte bli bättre. Nu kunde man åka på dans oberoende av vädret och bilen blev andra hemmet, bäddbar till dubbelsäng och med Philips bilradio för att lyssna på AFN och Radio Luxemburg. Frihet och ett bra ackordsjobb på "Torpet" innebar att alla möjliga och omöjliga dansställen i Västsverige besöktes. I Göteborg dansade man på Rotundan (Rondo), Kungshall, Kungsgillet, Kullen för att nämna några. Scoutlivet pågick också och snart var man Avd. chef och Kårchef med många ungdomar från Hisingen under sina vingars skydd. Föräldrarna skaffade båt 1957, en Kristinehamnare som köptes av maskinisten på Bratts pontonkran. Nu fick man lära sig "älska" dom kala skären i göteborgska skärgården och det tog sin tid. Blev ofta väckt efter en sen danskväll med önskemål om skjuts tur o retur till Arendals småbåtshamn och sen blev det bad eller fisketur i norra eller södra skärgården. Nystekt saltsjöfisk och hembakad mammaskaka ute på havet smakade alltid bra. Tack mor. 1957 blev det bilbyte, nu en Fiat 1100 TV som var sportmodellen och som det fanns endast 3 ex. i Sverige av.

Kärleken började spira med fastare förhållanden och dom har jag naturligtvis inte glömt, men det är min lilla hemlighet. Speciellt en blev jag mycket förälskad i (m). Om man är ihågkommen av henne så blir jag mycket glad. 

1957 träffade jag Aino som så småningom skulle bli mor till våra två barn (1967 och 1970). Vi gifte oss i okt. 1960 i Lundby Gamla Kyrka på Hisingen. Ett gott val av partner visade det sig för vi var lyckligt gifta i 28-år och hann med att göra många resor utomlands, köpa bostadsrätt, radhus, fritidshus, båt och villa i Lerum. Intresset blev nu (1960-88) familjen och att renovera de två inköpta f.d. affärerna i Lennartsfors till fritidshus. Kringelbo och Spikebo f.d. Alberts bo och AL:s Lanthandel. 

Aino och våra goa ungar  1974 tror jag..

 

Hann också med att vara ordförande i Gatugårdens BRF i Torslanda, genomföra ett friköp av de 289 radhusen och bilda en "Äkta Ekonomisk Förening" med namnet Gatugården Ekonomisk Förening. (1974). I Torslanda fanns Göteborgs Flygplats på den tiden och vårt radhus låg så att man kunde se och höra flygplanen och då oftast vid inflygningen. Många frågade om det var störande men det var det inte. Var faktiskt lite internationellt att bo med flygplatsen som granne. Man kände en fläkt av den stora världen på detta sätt.

Naturligtvis också mina jobb på varven Eriksberg  Lindholmen Götaverken och som lärare på AmuGruppen, numera Lernia, i Göteborg, men dom skulle bli en alldeles för lång historia att berätta om här.

Säg den kärlek som varar beständigt så 1988 så skildes våra vägar och jag flyttade till ett litet hus vackert beläget i Björboholm och träffade 1989 Eva också hon ett fynd som delade mitt intresse för dans (nu även bugg) och trädgård mm. Ödet drabbar vissa av oss många gånger i livet och 3 aug. 2009 kom en hemsk chock för mej. Min kära Eva dog utan förvarning. Somnade in stilla i sin egen säng och hade enligt läkarens obduktion fått en akut hjärtinfarkt. En canser i höger lunga och igensatta kranskärl efter många års rökning var orsaken. Om hon hade lyckats sluta så hade vi säkert fått många fler år tillsammans. Hon hann bara vara pensionär i sju månader. Livet som pensionär hade hon sett fram emot länge men ödet ville annorlunda! Nu gäller att ta sig i kragen ock komma vidare men saknaden är obeskrivligt stor.

Eva  fundera på vad  "Kocken" skall bjuda på idag.

 

Sammanfattning av dagens intressen är:  Mina barn nu vuxna, njutningar av alla slag, musik o dans, datorer, programmering och IT, all slags teknik, nya uppfinningar,släktforskning, resor, natur, växter och djur,  båtliv, fiske och friluftsliv, ekonomi, industrihistoria, produktionsteknik och management, miljö, astronomi, utforskandet av rymden, bygdehistoria, livets uppkomst och mycket annat, som det så fint heter, gör livet värt att leva. Nyfikenheten och det spännande med att ta reda på hur saker och ting hänger samman är en del av livets krydda tycker jag. Så nu vet Du de. Datorer har jag från och till hållit på med sedan slutet på 1960-talet och idag är det väl min största hobby.

Bilar av olika märken har passerat revy under åren som gått Fiat 1100(3 st.), Ford Taunus 17M -64, Renault R16 (3 st) ,Toyota Tercel (Aino), Opel Kadett, Opel Astra (3 st.),Opel Astra Sports Tourer kombi (2011) och Evas Nissan Micra (3 st.).,Opel-astra-sports-tourer (2017) Oj va pengar det gått åt på dessa materiella ting. 

Förr fick man ju meka med bilen om den skulle fungera. Idag är det bara att tanka och sätta i startnyckeln och köra. 

Höll på att glömma det påtvingade intresset motion för att hålla idealvikten på äldre dar som inte är det lättaste. Målet för 1999 och framöver är att bara äta halva portioner. Det är svårt för god mat är med av det bästa jag vet. Motionen består av snabb gång eller cykeltur, förhoppningsvis minst en timma vid varje tillfälle. Det blir i Björboholms omgivningar Gärdsjön, Burhult, Sjövik och Hjällsnäs är vanligaste vändplatserna men också i omgivningarna runt Alingsås och då tillsammans med min motionskompis Pia (Evas dotter). Blir i bästa fall några mil i veckan dvs. c:a 100 mil på ett år. Hoppas att det skall göra nytta för "kalaskulan". Nu 2009 har man nog tacklat av med motionen tyvärr. Bäst att erkänna detta så man slipper gliringar av kreti och pleti. Det är mest pratkvarnen som är igång som vanligt! Har även skippat kvällsmaten d.v.s mat efter kl 18. Har som en följd av detta tappat 5-6 kg.

Det har tillkommit en härlig variant på motion. På tisdagar och fredagar kl. 06.30 och ibland även på  onsdagar åker jag till Vattenpalatset i Lerum och njuter i bubbelpoolen, simmade i början i bästa fall 1000 meter eller 20-30 längder i lilla basängen, numera efter en bypassoperation, blir det mest snack på "gubbhyllan", åker vattenrutchkanan (8,97 sek är gällande personbästa), tar en tur ut i ute bassängen, äter en nyttig frukost på poolkanten tillsammans med mina badkompisar.  Hinner man kanske man börjar med att sitta en stund i bastun också och/eller får en kvarts massage någon gång då och då och drar sedan hemåt pigg som en mört. Vi är ett gäng som hållit ihop sedan 2000 och vi äter frukost och diskuterar allt av intresse. Viktig social samvaro som jag värdesätter mycket!

I början av mars 2018 tar jag mitt 1200:de bad!

Badglad 82-åring firade tusende badet

BJÖRBOHOLM:
Familj: Särbo, samt två barn och två barnbarn
Bor: Villa i Björboholm
Ålder: 82 år
Gör: Pensionär
Intressen: Familjen, dans, motorcykeln och att simma. Är dessutom aktiv med datorn, där han har gjort många hemsidor
Aktuell: Har gjort sitt tusende bad i Vattenpalatset


För 15 år sedan tog Bror Nilsson sitt första dopp i Vattenpalatset. I fredags hoppade han i bassängen för tusende gången.

Saxat ur Lerums Tidning 14 okt. 2015

Det första doppet togs 5 sept. 2000 och sedan dess har jag nu i okt 2015 hunnit med 1000 bad. Har knutit kontakt med många nya vänner genom detta, vilket breddar det sociala nätverket. Är vädret fint kanske det blir en cykeltur till Modellflygfältet i Gråbo och då cyklar man på gamla Västgötabanans banvall där sista tåget gick 27 maj 1967. (8.4 km tur och retur.) 

Har också skaffat ett bättre begagnat dragspel med Midifunktion vilket innebär att jag kan koppla ihop det med min "MULTIMEDIA MUSIC STATION" och datorn. Då låter det som det vore en hel orkester. Det kommer att bli mycket musik på Ekebo fortsättningsvis. Tänk att man inte fått tummen ur förr och skaffat detta himmelska instrument. Dyrt? Ja men man får ju inget ta med sig dit man går heter det ju.

Ännu en galen idee har nu blivit förverkligad. Den 23 mars 2004 köpte jag en "veteranmotorcykel" av 1951 års modell. Det är en NV 20 (147 cc) lik den som jag hade 1952. Arbetet med iordningställandet till nyskick startade hösten 2004 och skulle vara klar till nästföljande vår. Den är nu klar sedan 15 juni 2005 och inregistrerades 23 sept. 2005. En härlig känsla att åka motorcykel igen efter alla dessa år.

2005 var också ett märkesår för  bogserbåten S/S HERBERT. för då upprepade vi leveransprovturen för 100 år sedan. med en jubileumsresa till Nössemark i Dalsland.

Alingsås-Vargön-Eriksberg-Trollhätte Kanal-Dalslands kanal-Nössemark

Ledningslyftarna Andersson och  Nilsson i aktion

 S/S HERBERT framme i Lennartsfors

Som pensionär skall man ju vara med i föreningar också för att ha sociala kontakter. Därför är jag med i Varvshistoriska Föreningen  , Eriksbergs Tjänstemäns Pensionärsförening,  Tekniska Samfundet i Göteborg, Mjörns Ångbåtsförening i Alingsås(MÅF),  Föreningen Mjörn i Björboholm och Trankils Byalag i Lennartsfors. Detta förhindrar många tillfällen till synd och ger det sociala nätverk jag behöver. I MÅF har jag som aktivt varit kassör, revisor, däckspersonal och eldare.  Har också haft ansvaret för bl.a. den årliga besiktningen av pannan. Herbert är byggd på Eriksbergs Mek. Verkstad 1905 och sedan 2006 K-märkt. Det är något visst med att vara ombord på denna kära ångbogserare. Den kan beses vid Ångbåtsvarvet i Alingsås. Välkommen på en tur.

 

Man har också blivit farfar och det är fantastiskt. Två flickar Nova (060512) och Nelia (090106). Underbara barnbarn, dom bästa som finns. Ja det är sant!

Mitt problem just nu är att komma över den stora ensamhet som Evas bortgång innebär. Arbetsuppgifter saknas inte men ensamlivet i Björboholm och i Lennartsfors är jobbigt och det krävs en stor portion företagsamhet. Tur att man har vänner, Internet, TV och telefon som gör att man känner sig som en del av världen trots allt.

Nu under 2011 har jag investerat i ny bil och 40-tums TV med senaste nymodigheterna och det är kul.

Ser att en liten uppdatering behövs! Har hänt en del positivt sedan 2011. Trots att man snart är 80 år så har Amor skjutit några pilar för att livet skall bli mer innehållsrikt. En badflicka på Vattenpalatset har lagt ut sitt nät och i detta är jag intrasslad just nu. Vi har hunnit med lite trevliga saker 2012 bl.a. en 15-dagars kryssning till Florida. 2014 har vi gjort resor till Nederland, Scotland och Åland. 2015 Flombanan Norge, Kryssning Medelhavet-Svarta havet och ABU DABI med Rolfs.

 

     
     

Tyvärr blev en inbokad resa till ROM och ön GIGLIO i Italien i maj 2013 inte av utan jag råkade ut för att få hjärtinfarkt i slutet av april. Detta resulterade i sjukhusvistelse och bypass-operation 6 maj. Allt gick bra men rehabiliteringen har varit en jobbig tid och är inte avslutad nu i sept. 2013 heller. Har i vilket fall kunnat njuta av en underbar sommar och varit i Kalv (Där Margareta har sitt sommarhus) och i Lennartsfors (där jag har mina rötter) en stor del av sommaren.

Nu i aug. är resan ombokad till 22 sept-3 okt 2013. och det kommer att bli intressant att följa bl.a. bärgningen av Costa Concordia.  

Resan blev en av de trevligaste jag gjort och flygbiljetten till ROM kostade  bara 399:- Ett minne för livet

Letar ibland på min forsknings-CD ,har många egna (1880, 1890, 1900, 1910, 1970, 1980 och 1990 samt svensk dödbok 1860-2016) och Eniro.se eller Hitta.se på Internet efter gamla kompisar och har på så sätt återknutit bekantskapen med personer man inte sett på år och dag. Det är alltid trevligt att umgås  med gamla och nya vänner. En del har tyvärr också lämna det jordiska. Frid över deras minne. Oftast blir det väl så att man undrar över hur någon man tappat kontakten med har det och så stannar det vid detta. Vi borde nog bry oss mera om varandra. Om någon som läser detta lumpakompis, scoutvän, arbets- eller skolkamrat, danspartner,spätta, co-driver eller granne från där vi bott så hör av Er per telefon, mail (bxn@telia.com)eller brev. . Synd att "tjejerna" byter till makens efternamn när dom gifter sig. Blir mycket svårare att spåra då.  Det är alltid kul att pratas vid. Hemsidan har faktiskt gett resultat redan och jag har hört av många vänner och bekanta. Fantastiskt det här med Internet. Lite utlandsresor har det också blivit tillsammans med min reskamrater Aino, Eva och Margareta. Kan kanske bli underlag för lite reserapporter här på webben så småningom. Lite bilder kommer nog också med. 

Har också hittat min halvsyster Evas biologiska pappa efter alla års sökande. Min mor berättade när hon fyllde 85 att Eva var en s.k. oäkting. Bättre sent än aldrig! Hon blev med barn 1924 och var ensamstående mor fram till 1930 då hon gifte sig med min pappa Elof i HAGE och flyttade till Kasa.

Känslan går inte att beskriva som man känner när man ser bilden på torpet där min vagga stod 1933 när jag föddes 27 maj på mors dag. Mycket har hänt i världen sedan dess. 

På senare år har också skrivklådan tilltagit, vilket denna sida är ett bevis på. Hav överinseende med detta! Jobbet med hemsidan och senaste nytt är ett bra sätt att avreagera sig på och en glad amatörs härjande på nätet kan ju vara till glädje för någon. Den gör inte alls anspråk på att vara fulländad utan finns där i all enkelhet. Den betyder ännu mer i den ensamhet och situation som nu råder. Hemsidan har varit igång sedan  1997-01-26.

Nu har det blivit 2018 och gubben lever ännu. Dax att komplettera men förra året 2016-17 blev det bara "inomskärs"! Naturligtvis många sköna dagar i Lennartsfors men också utflykter runt om i Värmland. En heldag på Lygern med ISA inte att förglömma. I slutet av året lagom till jul kom tomten med en ny Astra 2017.

Hälsningar Bror Duktig

Gubben som rumlar om på Internet ser du här! BEN-SON alltså!

1992

BEN-SON CONSULTING  Björboholm Sweden

  E-MAIL bxn@telia.com

 

2017

Webmastern Bror

Please send me a mail  to bxn@telia.com

   

Bror Nilsson
Copyright © 1995 [BEN-SON CONSULTING]. All rights reserved.
Revised: januari 31, 2019 .

Back to Top

2019-01-31 14:26 NUMBER OF VISITORS - ANTAL BESÖK sedan senaste uppdatering

Started 1997-01-26 Updated 2019-01-31 14:26 BX 

Back to Top

Om du hittar länkar och bilder som inte fungerar är jag tacksam för ett meddelande!