Filmjölktillverkning

Filmjölk (ibland förkortat till fil) är idag samlingsnamnet för ett flertal sorter av trögflytande kulturmjölk i främst Finland och Sverige. Liknande produkter förekommer dock även i övriga Nordeuropa och även på andra håll. (I Iran finns till exempel en variant som kallas mast [ma:st].) Yoghurt, som påminner om filmjölk, syras med en annan bakteriekultur än filmjölk. Ordet fil har historiskt syftat på olika sorters syrad mjölk, som till exempel filbunke — en norrländsk rätt som har funnits i stora delar av Sverige, och som inte är exakt samma sak som dagens filmjölk; de flesta av invånarna i Norrland och Svealand säger i dag fil även om industriellt framställd filmjölk. I Mellansverige sa man tidigare surmjölk (dock inte sur mjölk) om filmjölk. På norska heter den kulturmelk (nynorska: kulturmjølk), men i dagligt tal säger man surmelk. På Gotland kallade man den förr i tiden för gutniska "skyr", vilket man fortfarande gör på Island.[1]

Filmjölk är vanligt till frukost, och äts vanligen i djup tallrik tillsammans med hårt bröd (knäckebröd eller tunnbröd) i bitar eller flingor och/eller socker, sylt eller något annat sött som balanserar den syrliga smaken. Vissa strör ingefära eller kanel över filmjölken.

Filmjölk har syrats av bakterier av släktena Streptococcus, Lactococcus (en underavdelning av Streptococcus) och Leuconostoc. Bakteriernas metabolism ger mjölken en syrlig smak, och bakterierna gör även att mjölkens proteiner, främst kasein, koagulerar, vilket gör filmjölken trögflytande