Datoriseringen i företagen började ta form och tog så smått över vissa adm. sysslor som redovisning och löneadm.

LINDHOLMENS VARV 1964

Min anställning på Lindholmens Varv blev något nytt när det gällde löneutbetalning för Johnson Koncernen var mycket tidiga med att införa banklön dvs en datoriserad överföring till den anställdes bankkonto istället för pengar i kuvert som ju var rutin på dom flesta arbetsplatser då. (1964). Många protester blev det för man var inte van vid att besöka banken för att få lönen. Checken marknadsfördes som det perfekta betalningsmedlet men den konservative gick och tog ut pengarna och "la dom i madrassen" samma dag dom sattes in. Snabbköpskassörskans kö blev ett normalt inslag i handlandet när alla skulle skriva check.

Vid avlöningsdag (fredag/månadsslut) på det gamla sättet hämtades pengarna på banken varpå avlöningskontorets personal låste in sig och stoppade exakta summor kroner och ören i varje anställds kuvert som sedan lades i respektive arbetsledares plåtlåda med lås och delades ut av denne vid arbetsdagens slut. Tiden på Lindholmens varv gav mej också inblick i vilken hjälp man kunde ha av datorer för kostnads/produktionstimuppföljning i företaget som underlag för kalkylering och planering. Det var datalistornas tid. Johnson Koncernen var långt framme redan då. (1964-67)

ERIKSBERGS MEK. VERKSTAD 1967

Första mera operativa kontakten med stordator var när vi började med produktionstyrning på Eriksberg med IBM:s programpaket CLASS (1968-69)

"Capacity Loading and Sheduling System" i Eriksbergs Maskinverkstad men på företagets egen adm.dator. Alla uppgifter stansades in på hålkort av flinka och trevliga stansoperatriser och lästes sedan in i datorn. Det kunde ta 3-4 timmar att bearbeta indata och ofta hände det att någon parameter fick datorn att slå bakut och då fick man starta om efter att felet/en rättats till. Resultatet blev körplaner för tillverkning och montering av alla verkstadsorder (Kundorder/lagerproduktion)

Då fick man också smeknamnet "Lillclass" för aktiv medverkan. Storclass var planeringschefen Bertil Svenson. Systemet styrdes via nätverks/produkt/operationstrukturer och det blev en teknik som passade mej som hansken. Läste all literatur i ämnet och gjorde tillsammans med Datema i Solna ett eget nätverksprogram som byggde på att enbart startförutsättningarna för att utföra aktiviteterna i ett nät behövde uppdateras. Var det första av detta slag i sverige. Programmet kördes via Time Sharing på en dator i Solna. Programspråket var Basic. Indata skrevs in på en hålremsa.

Till att börja med på en TELETYPE telexterminal men senare på en Olivetti terminal och remsan lästes sedan in med hjälp av ett modem där man placerade telefonluren i små gummimuffar. Allt detta var på 1970-talets början långt före PC-s tid.

Jag blev också uttagen till en projektgrupp som med datorers hjälp skulle hitta metoder att styra produktionen av fartygen på varvet. Resultatet blev bl.a ett nätverk med 500 aktiviteter som beskrev nyckelaktiviteterna från order till leverans.

Det roligaste var nog att utveckla ett resursbehovsprogram med hjälp av historiska data från 80 producerade fartyg av olika typer. Programmet jobbade med statistisk analys av fartygsparametrarna mot de dokumenterade resusåtgångarna för tidigare byggda fartyg. Analysen gjordes tillsammans med

Asbjörn Habberstads konsult Egil Fjelldahl. Körningarna skedde på Datemas dator men vissa datamängder var så stora att vi använde rymdprogrammets stordatorer i Huston Texas. Det var en lärorik tid (1971-72).

Sedan blev det ett mellanspel med mer kontakt med det rent operativa när jag blev verkstadsing. för detaljmontaget till diselmotorerna samt aggr. och kylare för fartygen. En avdelning låg på Lindholmen inhyst i den gamla maskinverkstaden som hade anor sedan Lindholmen - Motala tiden. den andra fanns på Eriksberg

En jobbig men lärorik tid mitt i verkligheten. (1972-1975)

Sedan blev det mest projektarbete i olika arbetsgrupper inför sammanslagningen GV-EMV (1976)

Så bar det av till Götaverken 1977

1977 2 maj, i samband med sammanslagningen av Götaverken Motor och Eriksbergs Maskinverkstad, flyttades större delen av personalen över till "Motor" och jag fick  jobbet som gruppchef för produktionsteknik-montering av dieselmotorerna i maskinverkstad 2. 

Gruppens arbetsuppgifter var att lägga fast och bereda del- och slutmonteringsaktiviteterna d.v.s bestämma metod, skaffa verktyg, uppdatera specifikationer för vilka delar som skulle monteras var osv. samt beordra motorn för tillverkning, montering, provkörning och demont. i leveransenheter för transport till resp. kund. 

Det blev den första kontakten med minidatorer av fabrikatet Wang som bl.a användes för programmering av verktygsmaskinerna med s.k. numerisk styrning. Handhavarkurs i Bromma blev min andra kontakt med Basic-språket nu för att jobba med nätverk i Wangmiljön.

Götaverken Motor höll på med att utveckla ett eget totalsystem som man döpt till MPL och det skulle omfatta hela företagets behov. Ett jättestort projekt med många inblandade från alla avdelningar. 

Systemet blev förmodligen ett av Sveriges bättre med det gick åt många programmeringstimmar innan allt fungerade till belåtenhet.

Databehandlingen skulle köras på stordatorn på Svenska Varv vilket också skedde ett antal år. Så småningom köptes SV-DATA upp av VolvoData AB och våra då c.a 50 terminaler kopplades upp mot en av deras stordatorer.

Detta var en strukturernas tidsålder. Alla i en motor ingående delar skulle ha artikelnummer och grupperas i konstruktiongrupper resp. monteringsenheter. Allt för att kunna styra konstruktionsanpassningen av det tekniska underlaget, bestämma köpa-tillverka, lagerhålla, beordra inköp och tillverkning samt följa upp produktionskostnader, kvalitet, orderstatus och resursbehov mm. 

En stor del av jobbet var uppdatering av data mm vid  uppkopplad  terminal, där all info skulle finnas  om beordrade produkter, produkter i arbete (PIA) och färdiga artiklar. Varje artikel fick fastlagt en op-kedja från råmaterial till färdig produkt så även montaget. Ingående behov av detaljer och material skulle framgå av produktspecifikationen och op-stegen av operationskorten samt materialrekvisionerna. Allt skulle "Knappas in"så det var data, data och åter data. Varje transaktion skulle ju när man tryckte på ENTER-knappen kila iväg ut på Hisingen, in i stordatorns inre bearbetas och läggas upp i rätt register och sedan kunna visas för alla andra uppkopplade mot MPL. Svarstiderna var det som stressade mest. Tog det mer än 2-3 sekunder innan man fick en godkänd trans så satt man ock fingrade på skrivbordet. Ibland kunde det ta 30 sekunder och mer. Då gällde det att ringa ock klaga. Kvällarna var bäst för då var det ibland svarstider under sekunden p.g.a mindre antal uppkopplade terminaler. 

Beordringen gav inköpsorder, tillverkningsorder och lagerresevationer för varje beställningsnummer och artikel. Det gav också besked om beläggningsgraden i resp. maskiner och produktionsgrupper.

Det gällde att klura ut bästa sättet att montera ihop en motor, testa och provköra den och sedan demontera den i så stora delar som transporten kunde göras i för att minimera uppmonteringstiden i fartyget eller i kraftverket. Detta styrdes ibland av begränsningar i lyftkapaciteten någon stans, en smal väg/gata eller låg vägport, tillåtet hjultryck etc. 

Här ovan ser du kontrollrummet med en förfärlig mängd skärmar