Anteckningar
om den tidiga båttrafiken på sjöarna Mjörn och Anten
Lite om den tidiga båttrafiken på
Mjörn, då båtar är mitt stora intresse.
Delvis hämtat från Yngve Rollofs
utmärkta bok SVERIGES INRE VATTENVÄGAR del 4
1869
inköptes från Stockholms Ångslupsbolag den första ångbåten på Mjörn,
sedan ett särskilt ångbåtsbolag bildats i staden (se Alingsås
Weckoblad den 16 maj 1868). Båten var odäckad och kunde ta 30
passagerare. Båten transporterades med järnväg till Nolby, men den
kantrade vid sjösättningen. Vid provturen fick den namnet
Mjörn och redan tre dagar
senare såldes 390 biljetter å 10 öre för en lusttur på Säveån.
Senare gick Mjörn turer
mellan Nolhaga och Thorstö för 25 öre enkel tur. Säveån muddrades så
att båten kunde gå upp till Lugnet, där Säveån och Gärdska ström
flyter samman. Sjökapten Sven Adamson blev skeppare.
Den
19juli 1871 rapporterade Alingsås Weckoblad, att
Mjörn vid en storm överspolats
av vågorna och sjunkit i Säveån på grunt vatten 800 fot från land.
Sjöförklaring hölls vid häradsrätten med ångslupens förare C Ohlson
och besättningskarlen Carl Johan Andersson. 1 Alingsås Weckoblad den
12 augusti 1871 utbjöds ångslupen Mjörn
till salu. I september såldes
Mjörn till grosshandlare A
Uggla i Göteborg för 1 940 riksdaler.
Den 28
maj 1880 fastställdes bolagsordningen för ett nytt ångbåtsbolag och
en ångbåt inköptes för 4 700 kr. I Alingsås Weckoblad den 17 juli
omtalas, att ångbåten byggts vid Lidköpings mek. verkstad och döptes
senare till
Jonas Alströmer.
Se vidare Alingsås-Julen 1950 och Alingsås Weckoblad 21juli och
25 augusti 1880. Denna ångbåt var större än sin föregångare och
kunde ta 40 passagerare. Längden var 12 m, bredd nära 3 m och ett
djupgående av 1,3 m vid last, varför rännan i ån måste muddras på
nytt. I annons i Alingsås Weckoblad den 24juli meddelas, att
ångbåten gjorde turer till Öjared, Ryd, Järn, Kärr och Simmenäs. I
dagligt tal kallades ångbåten för
Jonas.
1884 visade det sig att kolförbrukningen var större än vad som
garanterats vid inköpet, varför en ny ångmaskin anskaffades för 1
240 kr. Från 1 maj gick
Jonas i regelbundna turer till
Öjared- Hjällsnäs i
Stora Lundby-Björboholm-Järn-Sjöhagen i Sjövik. På söndagsturen
bogserades en pråm. Vävmästare L Håkansson var eldare och senare
kapten under ångbåtens sista tre somrar i Mjörn. Genom slarv med
matarpumpen av en tillfällig eldare, som var aktieägare och rådman,
förstördes ångpannan.
Västgötabanan till Kinnekulle 1899 medförde en nedgång i
trafikunderlaget liksom konkurrerande motorbåtar. Den 2 augusti 1918
meddelade Alingsås Tidning, att ångbåtsaktiebolaget
“Jonas Alströmer” beslutat att träda
i likvidation och ångbåten skrotades efter 40 år.
Axel
Dickson, som uppförde Ellendals corps de logis på Vikaryd 1884,
anskaffade en ångslup för lustturer.
Älfsborgs
läns kalender 1906 s 121. Alingsås: “ångslup på Mjörn förmedlar
förbindelse med andra ställen vid den leende sjön.”
Det dröjde
sedan många år tills Mjörn fick en ny ångbåt. Den 11 april 1934
meddelade Alingsås Tidning att en okänd alingsåsbo av direktör Carl
Johansson i Maskinaffären Generator i Göteborg inköpt ångbåten
Carl Albert (ex
Anna)
som var 16 m lång, 3,21 m bred och kunde ta 70 -
80 passagerare. Hon var byggd 1887 på EMV, förbyggd 1915 och fick 1926
nytt maskineri. Den hade tidigare tillhört hamnstyrelsen i Göteborg. Den
nye ägaren visade sig vara maskinisten C H Schyman och befälhavare blev
sjökapten Åke Wallin, som tidigare hade fört
Gustav Wasa
i Anten.
Den 23 april
1934 anlände
Carl Albert ,
som vägde 22 ton, och transporterades till sjön med hjälp av en
speciell ångpannevagn, som drogs av stadens ångvält. Den 11 maj
sjösattes den vid Sjöhaga. Säveån fick återigen muddras liksom utloppet
i Mjörn. Från och med den 6 augusti 1934 ordnades reguljära turer
onsdagar, lördagar och söndagar. 1938 var båtens sista år på sjön och
våren 1939 skrotades
Carl Albert.
Den 30 juli
1934 rapporterade Alingsås Tidning, att
motorfartyget
Lucie, som tillhört
hovfotografen John Hallberg i Halmstad, hade inköpts av förre
befälhavaren på Carl Albert
Åke Wallin. Lucie var dock
alltför djupgående och fick föroreningar i kylvattnet i Säveån, vilket
medförde, att motorn krånglade. Den 31 maj meddelade Alingsås Tidning
att ägarna, herrar Fagerberg och Larsson i Björboholm, höll på att
installera en ny oljemotor och i juli insattes hon i trafik igen. I
salongen ordnades kräftskivor för 40 personer.
Lucie försvann från Mjörn efter två somrar på grund av
konkurrensen med Carl Albert.
Den 17
oktober 1976 gjorde
Jernlunden
(ex Yxningen II)
sin premiärtur på Mjörn. Båten ägs av Göran Ekblad och Per Malmborg
i Göteborg. Hon är byggd 1890 och byggdes på 1920-talet om till
passagerarbåt.
Ångbåtsföreningen i Alingsås med Claes-Åke Schyman som ordförande
fick låna båten ett par år på villkor att de satte den i stånd.
Sedan vet vi
ju idag att bogserbåten
Herbert blev
nästa objekt och den kom från ett strävsamt liv på Dalslands kanal med
hemmahamn i Lennartsfors min egen födelseort.
Sjön Anten
är ju grannsjö till Mjörn den har en yta på 19,2 kvadratkilometer och
ligger 66 m.ö.h. Det fanns tidig båttrafik även här. Det började med
kyrkbåtar som användes av kyrkobesökarna i Långareds socken, som ligger
på ömse sidor av Anten och med sockenkyrkan på östra sidan. Båtar fanns
vid Sjöbäcken, Kvarnabo och Arelid
och roddes över sjön under isfri tid och inställdes bara vid dåligt
väder. Traditionen dog ut när Antens Kapell byggdes på västra sidan
1915. Båttrafik med motor och ångbåt blev det först 1906. Då inköptes
motorbåt jämte pråm. Den första var fotogendriven och kunde ta hela 43
personer enligt sjövärdighetsbeviset. Den hade troligen varit fiskebåt
byggd i trä 9 m lång 3m bred och mycket bärig. Båten levererades av O A
Guldbranssen o Son i Göteborg som också levererade den encylindriga
tändkulemotorn på 8 hk. Båten döptes till
Greve Gomer
och var i drift i hela tjugo år (1906-1926). Man gick efter turlista
mellan Loo, Attholmen, Bruket, Hällnäs och
Kvarnabo. Man hade anslutning till
V.G.J-s tåg vid Kvarnabo vilket innebar att Långaredsborna
som arbetade i Göteborg (bl.a som snickare och timmermän, för vilket
socknen var berömd) fick en bekväm förbindelse med hembygden.
Greve Gomer blev också det stora folknöjet med
sällskapsresor och månskensturer på programmet, som förmodligen även
Björboholmarna deltog i. Andra båtar fanns också
Loholmen, (1927-1929)
Ångbåten Rapid(1907-1918)
och
Gustav Wasa (1925-1939). Trafiken upphörde vid
krigsutbrottet 1939.
Det finns
också flera mycket läsvärda böcker om Risveden av K-E Andersson och Bo Björklund.
Lite mera
privata funderingar kommer vid senare uppdateringar bl.a om båtarna som
jag skall försöka få tekniska data och bilder på. (Se
Herbert ovan) Om någon har data och bilder så hör av er!
Bror Nilsson
Björboholm
bxn@telia.com