Världen går åt rätt och fel håll – samtidigt - Publicerad i GP och saxad av BXN för www.bxn.se

Finns det något att hoppas på inför 2015 med 50 miljoner människor på flykt undan våld, förtryck, växande främlingsfientlighet och miljöhot? Svaret är ja. Och vi kan alla göra skillnad, skriver författaren och miljödebattören Stefan Edman.

När skall Sverige börja med förnyelsebar energi, undrade Karin, gymnasist, i ett mejl för inte länge sedan. Hon skulle hålla föredrag för klassen och visste att jag arbetar med miljö- och klimatfrågor. Nu ville hon veta hur illa vi ligger till. Lyckost du som fick växa upp på 50- och 60-talen, lade hon till; då var ju naturen så ren och fin …

Ivrigt tryckte jag iväg svaret: Sveriges sjöar, luft och skogar är betydligt friskare i dag än för 50 år sedan – trots kvarvarande och vissa nya problem! Förnyelsebar energi började vi med i stor skala för hundra år sedan; i dag är halva energin i vårt land vattenkraft, biokraft, vindkraft; bäst i Europa. Nästan ingen elektrisk ström produceras med klimatpåverkande kol, olja och naturgas; unikt i världen. Vi har hushållat oss till ett elöverskott motsvarande fyra kärnreaktorers produktion. Och använder knappt åtta procent olja för att värma bostäder och lokaler, mot 70 procent för trettio år sedan. Orsak: Energi­effektivisering, värme­pumpar drivna med förnybar el samt fjärrvärme i 250 kommuner, baserad på organiska restprodukter från skogen, spillvärme, med mera.

DEN UNGA DAMEN mejlade bums tillbaka, euforisk: Men varför har ingen lärare berättat detta för oss? Vi får höra att det mesta går åt h-e. Och vem orkar leva då?

Studier visar att vi svenskar systematiskt underskattar uppnådda framsteg, här hemma och globalt. En majoritet tror till exempel att den extrema fattigdomen ökar i världen, medan den i själva verket sedan tio år uppvisar en dramatisk minskning. De inbillar sig att endast 30–40 procent av mänskligheten i dag har tillgång till rent färskvatten; den korrekta siffran är cirka 90 procent. Majoriteten anser att luften i EU-länderna blir allt sämre – trots att den i modern tid aldrig innehållit så lite för­­oreningar som nu.

Varför är vi så felinformerade? Hänger det ihop med det en konfliktstyrd medielogik som försummar att kabla ut the good news till oss läsare och tittare? På en stundom dyster kulturdebatt? Eller på att alltför många lärare i våra barns skolor förmedlar gårdagens kunskaper i stället för att dagligen googla hem färskvara om mänsklighetens aktuella tillstånd och möjligheter?

Hur som helst: Svenskens relativa svartsyn inför den globala fram­tiden är inte unik. Internationella Gallup noterar att de mest pessimistiska människorna finns i Västeuropa, medan de med starkast framtidstro bor i södra Afrika. 1992 var världens regeringar samlade i Rio de Janeiro till FN:s genom tiderna största konferens. Syfte: Att byta kurs till en mer hållbar samhällsutveckling, socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Med tjugo års facit vet vi läget: Världen går både åt rätt och fel håll – samtidigt.

Plus-listan ger hopp …

… men minus-sidan är också lång

SÄLLAN HAR VÄRLDSSAMFUNDET haft större möjligheter än i dag att ta itu med de stora överlevnadsfrågorna. Plushus, hybridfordon, LED-lampor, solpaneler, vind- och vågkraft, bioteknik, effektivare metoder för ekoodling och klimat­skogsbruk – allt detta och mer därtill innebär en pågående global revolution i kampen för ett gott liv åt alla människor, med sjunkande förbrukning per kilo produkt av energi, vatten, material och syntetiska kemikalier. Här kan och skall Sverige, inte minst Göteborg och Västsverige, gå i fronten med forskning och uppfinningar som genererar nytta för miljö och hälsa i sämre rustade nationer (och jobb och exportinkomster åt oss själva).

Men ingenjörskonsten i all ära, fakta visar att den inte ensam förmår lösa klimat- och resursproblemen. Den globala konsumtions­volymen växer nämligen snabbare än den gröna tekniken. Därför behövs ytterligare en åra i båten, även den beroende av framsynt politik: Varsam livsstil i medelklassen, med ökad andel icke-materiella njutningar på bekostnad av prylar: teater, musik, konst, hälsovård, utbildning. Tillväxt som ger jobb men oftast är ”snällare” mot naturen. Och som på sikt kan förändra marknadens innehåll.

Kulturupplevelser kan skaka om och stimulera till nya värderingar och perspektiv på livet och oss själva, stärka fantasin och kreativiteten. Ett egenvärde, förvisso – men också styrkor vi behöver för att gradvis ställa om Sverige till en mera hållbar och solidarisk nation i världen. Kulturdebatten borde handla mer om detta!

VÄRLDEN 2015 – finns det verk­ligen något att hoppas på? Med 50 miljoner människor på flykt undan våld, förtryck, växande främlingsfientlighet och miljöhot? Svaret är ja. Och vi kan alla göra skillnad. Sverige som nation måste driva på, lägga förslag, bli en starkare röst i kampen för miljö, rättvisa, fred och frihet. Den finlandssvenske filo­sofen Georg Henrik von Wright talade om behovet av en provokativ pessimism. Själv tror jag på possibilismen, det jordnära möjlighetstänkande som aldrig blundar för problemens komplexitet men initierar och förstärker goda initiativ och därmed ett realistiskt framtidshopp. ÄMNET

Världen går både åt rätt och fel håll – samtidigt. Men sällan har världssamfundet haft större möjligheter än i dag att ta itu med de stora överlevnads­frågorna, skriver Stefan Edman

SKRIBENTEN
Stefan Edman är biolog, författare och hedersdoktor vid Chalmers.

Tack Stefan för en utmärkt artikel! Kunde inte motstå att saxa den till min hemsida! bxn@telia.com 2015-02-11